BJÖRN von ROSEN RESENÄRER I likhet med det sedeslösa livet, säger Olle Strandberg (en av de resenärer som skall behandlas i det följande) är resan allmänbildande. I sin schematiska form är jämförelsen berättigad men skulle kanske ha vunnit på större precisering. Ty inom båda verksamhetsfälten finns det helt säkert personer som försummar att utnyttja deras allmänbildande möjligheter. ”En gås till Rom och en gås tillbaka” är ett gammalt ord om resor som jag förmodar har sin giltighet även inom sedeslösheten. Resan tillfredsställer ett behov i oss som är Joshua Slocum: Ensam seglare jorden runt och Liberdades resa. Översättning av Lisbeth och Louis Renner. Bonniers 1952. 16: 50. John Giaever—Valter Schytt: Antar ktisb oken. Med Norsel till Maudhiem och Antarktis. Forum 1952. 21:—. Ernst Manker: Över vidderna. LT:s förlag 1952. 18:50. Göran Schildt: Apollon och Daphne. Wahlström & Widstrand 1952. 14: 50. Olle Strandberg: Tigerland och söderhav. Wahlström & Widstrand 1952. 19: 50. Bengt Danielsson: Söderhavets glömda öar. Saxon & Lindström 1952. 16: 50. Tora Nordström-Bonnier: Min japanska solfjäder. Bonniers 1952. 21: 50. Carl Taube: Krigstrumma och bambuflöjt. Norstedts 1952. 22: 50. Aage Krarup Nielsen: Översättning av Jan Gehlin. Från Korea till Bali. Bonniers 1952. 18: 50. Walter Bosshard: Mongoliet, översättning av Nils Holmberg. Tidens Bokklubb 1952. 10:—. Gösta Moberg: Främlingslegionen. LT:s förlag 1952. 17: 50. Gerd Ribbing: Spansk atlantkust. Bonniers 1952. 18: 50. Agne Hamrin: Nilen stiger. Bonniers 1952. 17:50. Monika Brilioth: Ökenkungar. Wahlström & Widstrand 1952. 11:—. Min bästa resa (antologi). Redigerad av prins Wilhelm. Wahlström & Widstrand 1952. 19: 50. G. A. Indebetou: Resa till Levanten. Bonniers 1952. Inb. 20: —. för sammansatt för att vara lätt att definiera. ”For lust of knowing what should not be known / we take the Golden Road to Samarkand” sjunger James Elroy Flecker och rör där vid något väsentligt i reslusten: dragningen till det okända och dolda, desiderium incogniti. Vi reser, säger Elly Jannes, för att känna vårt jag vidgas och ”uppta det nya, avvikande och främmande, som väl ändå måtte ha sin anklang av förtrogenhet eftersom man förmår absorbera det. För att bli lite mer hemma på jordklotet.” Det är lika sant och lika viktigt; hos de största reseskildrarna framträder just denna förmåga av naturlig kontakt med det nya, av att se inte bara skillnaderna utan också likheten. ”Bort från alltihop” hette en svensk reseskildring som kom ut för en del år sedan — också det är en sida av saken, ofta märkbar. Recensenter klagar ibland över svallet av böcker med ytliga turistimpressioner, som onekligen är stridare än förr. Fenomenet är ju i och för sig naturligt: det är så mycket lättare och bekvämare att resa i vår generation, det är fler som reser och fler som skriver. Ibland kommer jag att tänka på en gammal handbok för metare, som lärde ut följande metod för sortering av daggmask till upplagring och framtida bruk vid metet: ett stycke tyll bredes ut på den fuktiga jorden i den trälåda som skall bli maskarnas framtida hem, och den nyplockade kollektionen placeras ovanpå tyllen; efter några minuter har de energiska och vitala maskar, som är de enda en nogräknad metare vill ta med sig ut på sina färder, pressat sig genom tyllen ner i jordlådan, medan de slappa och oengagerade maskarna alltjämt lojt krumbuktar uppe på 764