BOKRECENSIONER leva utan att finna sig själv. Men samtidigt tror hon inte på att det fullkomliga kan finnas — ty liv är inte fullkomlighet. — ”Och flickan hon går i ringen. I ring, i ring. Med röda gullband.” — Och hon tror, eller tror att hon tror, att för hennes sjuka jag finns det ingen tillflykt. ”Det skulle alltid bara finnas uppbrott.” Variation II. ”Kyssas” heter Bo Widerbergs debutbok och den titeln betyder ungefär detsamma som Ingrid Arvidssons ”Solfeber”. Den betyder ungdom och växande. Ungdomens lycka — lyckan att se båtar glida fram på en kanal i skymningen, lyckan att höra en människas steg eka på en sommar-stilla gata, lyckan att fånga några takter av en musik, som kommer drivande med vinden, bebådelsens lycka att pressa sin öppna mun mot en spegel eller att suga på sin egen nakna arm. — Ungdomens olycka — rädslan för det som skall komma, antingen det nu gäller steget in i erotiken eller steget in i kärleken, tafattheten, strävandet framåt mot någonting, som man inte riktigt vet vad det är. Och i ett par av Bo Widerbergs noveller också råd-lösheten inför någonting sjukt, som är av en art, som litet grand liknar det sjuka hos Ingrid Arvidssons Bodil. Erotikens otillräcklighet är temat i de flesta av Bo Widerbergs noveller. I ”Hämta sand till katten” är det en liten pojke som upptäcker erotikens yttersta förnedring. ”Hon är ju din fru så. Men du trivs inte med henne du heller. Att du inte gör dig av med henne”, säger han till sin pappa. ”Vi hade klarat oss fint själva, du och jag. Och katten.” — ”Inte jag”, säger pappan. ”Inte jag om nätterna.” •— I ”Lysmaskidyll” är det en ung man, som satsar allt under det att flickan satsar ingenting. I ”Min bror tåget” är det en annan ung man, som litet dimmigt längtar efter en flicka, som skall kunna skilj a på honom och alla hans bröder och som skall tycka att han är bäst, ”alltid och oföränderligt bäst, vid alla tillfällen bäst”. — I ”Naken pojke” är det två unga människor, som i det ögonblick, då hon ger och han tar emot, plötsligt kommer långt bortom all erotik. Därför att hon ger det hon tror är det dyrbaraste för honom. Och därför att han tar emot, inte för att det han får är det han djupast önskar utan för att han förstår att hon tror att det är det. Bo Widerberg har ett klart och böjligt språk. Han har en snuddande lätt sensualism, finast i den lilla skissen ”Badortsbibliotek”. Han har en människouppfattning, som närmar sig mogenheten och som kan bli överseende humoristisk utan att fördenskull brista i skärpa — en människouppfattning, som har skapat den brett drastiska och spetsigt träffande bilden av tapetserarlärlingen-konstnären-bohemen i ”Historia med lyckligt slut”. Hans bok tycks vara en bok, som har blivit skriven, inte därför att Bo Widerberg ville bli författare utan för att han hade något att säga. Elisabeth Tykesson UNGDOM Per Wästberg: Ett gammalt skuggspel. Wahlström & Widstrand 1952. 10:—. Av den endast adertonårige men redan så uppmärksammade Per Wästberg är detta den första bok anmälaren läser. Jag vet alltså inte om den innebär ett framsteg, men nog är den märklig. Det är en midsommarnattsdröm och sådana har funnits många i litteraturen, säkert även före Shakespeare. Allra först förde den emellertid min tanke till en så pass modern (om också otidsenlig) dröm som ”Le grand Meaul-ncs” av Alain Fournier, men sedan började andra och kanske närmare till hands liggande litterära associationer inställa sig. Och i detta fall tror jag med skäl. För även om varje människa innerst inne har rätt att bedömas som en inkommensurabel storhet, m. a. o. innerst inne originell, så är det tydligt att det är i böckernas och kulturdofternas värld Per Wästberg hittills levat, inte i livet och bland människorna. För hans originalitet talar hans val av böcker och miljödoft. Den älsklings-litteratur tonåringen Peter omger sig och sina lekkamrater och släktingar med handlar inte om människor utan om äventyrsböckernas, flick- och pojkböckernas hjältar och hjältinnor, den miljö han omger sig med är inte av onådens år 1944 utan kan dateras till c:a 1900. Cigarretten Robin Hood blir för denne drömske yngling som ett möte under eken med böckernas verklige Robin Hood. Människorna omkring honom: tanter, onklar, kusiner, lekkamrater och representanter för ”livets ondska” får en ur böckerna återspeglad, typi-serad karaktär. Det är icke människor, det är älvor, gnomer, troll. Författaren bemödar sig att skildra tingen omkring dem, tapeterna, Meis-senfigurerna och dessas beteendemönster, de 781