ALLER ET RETOUR ”Du milde himmel!” utropade madame Bartmann och svängde helt om i stolen. ”Vem är han? Hurdan är han?” ”Han är statstjänsteman, han är ung.” ”Har han pengar?” ”Det vet jag inte. Den saken ordnade pappa med.” Det kom ett uttryck av smärta och lättnad i madame Bartmanns ansikte. ”Utmärkt”, sa hon, ”jag ska ge middag för er båda klockan halv nio precis.” Klockan halv nio precis åt de middag. Madame Bartmann satt vid övre bordsänden och lyssnade till mr Teal: ”Jag ska göra mitt bästa för att er dotter ska bli lycklig. Jag är en man med stadgade vanor, inte alltför ung längre”, log han. ”Jag har ett hus i utkanten av Nice. Min ekonomi är säkrad, bland annat ett litet arv efter min mor. Min syster hushållar åt mig, hon är ogift, men mycket glad och mycket snäll.. Han tystnade ett ögonblick och höll försiktigt glaset med vitt vin i sin långa hand. ”Vi hoppas få barn. Richter ska nog få sysselsättning. Eftersom hon är klen ska vi resa till Vichy en gång om året. Jag har två mycket fina hästar och en vagn med utmärkt fjädring, och hon kan åka ut om eftermiddagarna när hon känner sig opasslig, men jag hoppas hon ska finna största lyckan i hemmet.” Richter som satt till höger om modern såg inte på henne. Efter knappa två månader var madame Bartmann åter i resdräkt med hatt och flor och spände just ihop sitt paraply där hon stod på perrongen och väntade på tåget till Paris. Så skakade hon hand med sin svärson, kysste sin dotter på kinden och steg in i en andra klass rökkupé. När tåget väl var i gång drog madame Erling von Bartmann långsamt handskarna genom sin knutna hand, från fingrar till lin-ning, så att de spändes hårt över knät. ”Äh, så onödigt, så onödigt!” Djuna Barnes är en amerikansk författarinna, mest bekant för sin roman ”Nightwood” (1936), som avlockat många av hennes kolleger, bland dem T. S. Eliot, livliga uttryck av beundran. På tjugotalet tillhörde hon de amerikanska konstnärsgruppema i Paris; numera bor hon i New York, där hon lever i sträng avskildhet. Hon har inte på ganska länge publicerat något; den novell BLM fått från henne är skriven på 1920-talet, men fortfarande representativ för hennes utsökta stilkonst. Översättning av Mårten Edlund. 23