Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLER ET RETOUR
”Du milde himmel!” utropade madame
Bartmann och svängde helt om i stolen. ”Vem
är han? Hurdan är han?”
”Han är statstjänsteman, han är ung.”
”Har han pengar?”
”Det vet jag inte. Den saken ordnade pappa
med.”
Det kom ett uttryck av smärta och lättnad i
madame Bartmanns ansikte.
”Utmärkt”, sa hon, ”jag ska ge middag för
er båda klockan halv nio precis.”
Klockan halv nio precis åt de middag.
Madame Bartmann satt vid övre bordsänden och
lyssnade till mr Teal:
”Jag ska göra mitt bästa för att er dotter
ska bli lycklig. Jag är en man med stadgade
vanor, inte alltför ung längre”, log han. ”Jag
har ett hus i utkanten av Nice. Min ekonomi
är säkrad, bland annat ett litet arv efter min
mor. Min syster hushållar åt mig, hon är
ogift, men mycket glad och mycket snäll..
Han tystnade ett ögonblick och höll försiktigt
glaset med vitt vin i sin långa hand. ”Vi
hoppas få barn. Richter ska nog få sysselsättning.
Eftersom hon är klen ska vi resa till Vichy
en gång om året. Jag har två mycket fina
hästar och en vagn med utmärkt fjädring,
och hon kan åka ut om eftermiddagarna när
hon känner sig opasslig, men jag hoppas hon
ska finna största lyckan i hemmet.”
Richter som satt till höger om modern såg
inte på henne.
Efter knappa två månader var madame
Bartmann åter i resdräkt med hatt och flor
och spände just ihop sitt paraply där hon stod
på perrongen och väntade på tåget till Paris.
Så skakade hon hand med sin svärson, kysste
sin dotter på kinden och steg in i en andra
klass rökkupé.
När tåget väl var i gång drog madame
Erling von Bartmann långsamt handskarna
genom sin knutna hand, från fingrar till
lin-ning, så att de spändes hårt över knät.
”Äh, så onödigt, så onödigt!”
Djuna Barnes är en amerikansk författarinna, mest bekant för sin roman ”Nightwood” (1936),
som avlockat många av hennes kolleger, bland dem T. S. Eliot, livliga uttryck av beundran.
På tjugotalet tillhörde hon de amerikanska konstnärsgruppema i Paris; numera bor hon i New
York, där hon lever i sträng avskildhet. Hon har inte på ganska länge publicerat något; den novell
BLM fått från henne är skriven på 1920-talet, men fortfarande representativ för hennes utsökta
stilkonst. Översättning av Mårten Edlund.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0031.html