HOLGER AHLENIUS och originalitet, medan i Frankrike, med dess äldre och mindre ursprungliga kultur, varje konstnärlig skapelse har en gedigenhet i utförandet och en formell fulländning som förefaller mig enastående, något avrundat och avslutat, som vilar i sig själv. De estetiska synpunkterna är inte förbehållna åt konstverken i ordets egentliga mening utan tillämpas på det underbaraste sätt på det mänskliga livets alla områden. I inget annat europeiskt land är förbindelserna mellan konst och hantverk så intima, så lyckosamma och så avgörande för hela livsuppfattningen. Allt detta har bidragit till att skapa en speciell och obeskrivlig atmosfär, för vilken varje bildad person är utomordentligt känslig och som på ett anmärkningsvärt sätt smälter samman med den respekt för människovärdet som jag talat om och bildar vad vi brukar kalla det ljuva Frankrike, dit vår längtan alltid står. Kärleken till det fulländade, till den avrundade formen, till det fullgoda arbetet, stoltheten över att behärska och skickligt utöva sitt yrke, det må vara kockens eller aktörens, sömmerskans eller målarens — jag undrar om inte allt detta, som förblivit så utmärkande för fransk kultur, härstammar från hantverket, som århundraden igenom har fortsatt sitt blygsamma och tysta men oerhört betydelsefulla arbete och som på alla exportmarknader har satt sitt särmärke på de andliga och materiella produkter som utgör Frankrikes heder. Tillsammans med tillfällena att umgås med sina likar på ett rent mänskligt plan är det denna atmosfär av allmänt artisteri som sedan länge drar inte bara turister till Frankrike utan framför allt författare och konstnärer. Om la douceur de vivre ännu existerar i vårt sargade och förblödda Europa, så är det Frankrike vi har att tacka för det och till Frankrike som vi reser för att finna den. Denna benägenhet att av allt, bokstavligen allt, göra ett konstverk, av en tidningsartikel och en avhandling, av en kvinnotoalett och en fiskrätt, av en kärleksförbindelse och en vacker vårdag, kort sagt, av livet själyt och av allt som gör det värt att leva, det är så vitt jag förstår den franska kulturens finaste blomma. Att företräda förnuftet i en oförnuftig värld, universalismen och den respekt för människovärdet som hör samman därmed mitt i nationalismernas raseri, att åt varje mänskligt företag bevara den goda smakens och skönhetens linje mitt i en sölad och förfulad tillvaro, att hålla vid makt la douceur de vivre i en värld av elände och fasa, att överallt sprida och utbreda dessa alltid hotade värden — sådan ter sig det eviga Frankrikes stolta mission, och av hela mitt hjärta och alla mina krafter hoppas jag att den ska sådan förbli. 42