BOKRECENSIONER TANKAR OM TOLKNINGAR Anders Österling: Nya tolkningar. Bonniers 1952. 12:—. Ett klotband från 1870-talet (hållet i en fullkomligt osannolik purpurviolett färgton) markerar på min bokhylla helt paradoxalt en storartad insats i lyrikintressets och förnuftets tjänst. Bandet innehåller Teodor Hagbergs tolkningar av Petrarcas sonetter. De är inte särskilt lysande, det är sant, men det gör inte så mycket, ty på motstående sidor kan man — mer eller mindre hjälpligt — stava sig igenom originaltexten. Arrangemanget har flitigt tillämpats i främmande länder, när det gällt diktböcker med översättningar från sådana europeiska språk, som nästan alla läskunniga har någon liten aning om och ytterst få osvikliga kunskaper i. I Sverige har det goda exemplet från 1870-talet vunnit ringa efterföljd. Till de få som visat saken intresse hör Anders Österling som i sin stora antologi ”All världens lyrik” lät införliva några valda originaltexter. När han nu utgivit sin fjärde volym egna lyriktolkningar har han inte kunnat genomdriva en eventuell liknande önskan utan följt en ledsam praxis. Det är skada. Det kan vara besvärligt nog att i en Byronedition hitta den lilla dikt som hos Österling heter ”Så skall ej mera vi ströva —” och det kan ju också tänkas att någon är så lättjefull att han snabbt avvisar lusten att även ur en lätthanterlig jubileumsupplaga på tio band framleta Goethes ”Trilogie der Leidenschaft”. Nu kan ju någon mot dessa kitsligheter invända: det är ingens mening att vi skall läsa dessa dikter i original, meningen är att vi skall avnjuta tolkarens versioner som fristående skapelser — fastän de inte utger sig för alt vara det. Men den uppfattningen har bland annat det svåra felet att den ställer orimliga och orättvisa krav på en verksamhet som är värd en större förståelse. Endast originalet kan göra översättningen rättvisa. Man kan inte förebrå våra översättande poeter i allmänhet — och i synnerhet inte Anders Österling — för nonchalans och bristande respekt för originalen. Man avger alltså inte 48 något misstroendevotum mot deras skicklighet och omsorg, när man beklagar att utgivande av dikttolkningar hos oss alltför mycket ter sig som poeternas privata angelägenheter. Det är inte med någon större förtjusning jag tar del av Österlings meddelande i förordet till ”Nya tolkningar”: ”Urvalet är alldeles fritt och har ingen annan enhet än det poetiska intresset.” Det är en deklaration som möjligen imponerar genom sin klarhet och sin mönstergilla uppriktighet. Men till vilka läsare vänder sig en bok som innehåller nio dikter av fem engelska poeter, åtta poemer av två italienska skalder, fyra dikter av tre franska författare, tre av Goethe, en av Richard Denhmel, en av Johannes V. Jensen etc. etc.? Jag måste erkänna att det inte a priori skulle falla mig in att köpa en bok med så blandat innehåll — om jag inte vore exceptionellt intresserad av översättaren. Den som är det, grämer sig visserligen över att urvalet inte har tydligare karaktär men lyckas väl intala sig att de fria och nyckfulla strövtåg en volym av detta slag avspeglar, kan ha sitt behag även för läsaren och försöker i urvalet se värdefulla vittnesbörd om förälskelser och frändskap, om skuldförbindelser och expansionslust. Och till sist är kanske grämel-sen undanträngd av det intresse som några alldeles obekanta poeter väcker. Den engelske romantikern George Darleys dikt om fågel Fenix gör i Österlings utomordentligt vackra version ett betvingande intryck, och detsamma kan sägas om en ännu mera okänd storhet Eduard Stucken, vars filosofiska chinoiserie i ”Tschuang-tses dröm” har den fulländade avrundningens, den melankoliska pregnansens avundsvärda charm. Sicilianaren Salvatore Quasimodo — vilket innebördsrikt och gäckande namn ! — har Österling ägnat stor uppmärksamhet, och får man döma efter så grandiosa tolkningar som ”Epitaf för Bice Do-netti” och ”Svart mot den gyllne frukten skrattar skatan” är han den värd. Introduktionen av Quasimodo är väl den viktigaste bedriften i ”Nya tolkningar”, men också när Österling visar resultaten av möten med mera välkänd