BOKRECENSIONER Dick Divers känslobankrutt i ”Tender is the Night” är visserligen romanens grundtema, men man måste nog säga, att detta tema rent romantekniskt fungerar bäst när det inte vidrörs eller endast indirekt kommer till uttryck — symboliken i all ära. Detta blir uppenbart bl.a. genom kompositionen. Berättelsen är ur kronologisk synpunkt strängt uppdelad i tre partier, av vilka det mittersta ger en resumé av paret Divers historia fram till den tidpunkt, där författaren började berättelsens första avsnitt. Greppet är ju på intet sätt originellt men ger ganska raffinerad effekt. I det första partiet — som är romanens avgjort starkaste — presenteras ”the Divers” som en sorglös överklassfamilj vid Rivieran, frisk, älskvärd och allmänt hjärtevinnande. Iakttagaren är nämligen en ar tonårig oskuldsfull glamour-girl, filmstjärnan Rosemary, som beundrande och okritiskt glider in i familjens tillvaro sådan den ter sig för omvärlden och sådan Divers vill att den ska te sig: som ett ändlöst, strålande party. Liksom partyts övriga gäster blir Rosemary förälskad, i the Divers i allmänhet men i synnerhet i Dick. Och denna ”förälskade” utgångspunkt tycks ha verkat högst förlösande på Fitzgeralds berättarbegåvning, som här dokumenterar sig i en lysande, suggestiv milj ö-teckning, i en levande och spirituell dialog och i ett suveränt avståndstagande från alla kommentarer. Av Dick får man sålunda se bara vad Rosemary ser: ”Hans steg var raska som om han just kom från någon stor bragd och skyndade framåt mot andra. En arrangör av glädje, en vårdare av rikt mognad lycka. Hans hatt var en perfekt hatt, och han hade en tjock käpp och gula handskar. Hon tänkte på hur trevligt de alla skulle ha, när de fick vara tillsammans med honom i kväll.” Det absurda och det hotfullt ironiska i de scener som här presenteras skymtar bara genom några enstaka, påfallande våldsamma händelser. I fortsättningen får sedan själva fakta ge denna del av romanen dess parodiska relief, och perspektivet vinner den självklara fördjupning som tillbakablickandet i tiden ger. Men när författaren, såsom ofta sker i resten av romanen, vill gå direkt på sitt tema genom att ta psykologiska närbilder av sin huvudperson, blir han vanligtvis osäker; hans stil blir platt, fraseringen klichéartad. Exempelvis: ”Han önskade framför allt vara tapper och god men ännu hellre än det ville han bli älskad”; ”Han hade tappat bort sig själv — han kunde inte säga timmen eller dagen, veckan, månaden eller året, då det hänt”; ”Den olyckligaste sidan av deras förhållande var Dicks stigande håglöshet, som för närvarande tog sig uttryck i för mycket sprit.” Vilka ljusår av litterär utveckling och medvetenhet ligger det inte mellan sådana passager och en liten eliotskt turnerad replik som denna: ”Äh, vad det är synd, så synd. Äh, så synd. Vad är det alltsammans, förresten” (som betecknande nog inte är Dicks utan har lagts i munnen på den aningslösa Rosemary). Om Dick Diver som författarens centrum gäller hela romanen igenom, att han får tragedins dimensioner endast när han frigörs från den självanalytiska kommentaren, när han framstår så som en tjugotalsromantiker såg honom på trettiotalet: som illusion, som bländverk. Och om hela denna roman från trettiotalet gäller — det kan inte nog framhållas — att den i sin oerhört medvetna desillusion är ett fullvärdigt motstycke till den dikt som inspirerat dess namn, Keat’s ”Ode to a Night-ingale”: tender is the night, And haply the Queen-Moon is on her throne, CIuster’d around by all her starry Fays; But here there is no light, Save what from heaven is with the breezes blown Through verdurous glooms and winding mossy ways. Majken Johansson RYSKA NOVELLER Maxim Gorkij: Vagabondnoveller. Översättning av Karl Gustav Martinsson. Tiden 1952. 3:95. Leo Tolstoj: Polikusjka. Efter balen. Översättning av Ellen Rydelius. Tiden 1952. 3:95. Nikolaj Ljeskov: Den gamla goda tiden. Översättning av Eddy Gjötterberg och Karl Gustav Martinsson. Tiden 1952. 3:95. Tre ryska klassiker har Tidens förlag gett ut den sista boksäsongen. Författarna är Tolstoj, Ljeskov och Gorkij och titlarna ”Polikusjka”, ”Den gamla goda tiden” och ”Vaga-bondnoveller”. Igor och Marja i sekelslutsryssland — 59