KOMMENTARER OCH NOTISER är slutsålda och en serie som Forumbiblioteket måste nog räkna med mycket trögt före innan den får upp farten. Det kan ha sitt intresse att se hur en del av de olika försöken slagit ut och vi har därför bett förlaget lämna BLM :s läsare lite närmare besked om hur de olika böckerna skött sig, vilka som uppfyllt förväntningarna eller varit glada överraskningar och vilka det gått sämre för. Seriens absoluta bestseller skulle kanske inte alla kunna tippa: Axel Munthes ”Boken om San Michele”. Den finns emellertid sedan länge med i flera liknande utländska bibliotek och dess förmåga att locka nya läsare in i sin clair-obscure tycks därför vara vida utbredd. Till delvis samma läsare vänder sig kanske också den alfabetiska listans första nummer, Marcus Aurelius ”Självbetraktelser”, fast luften där är torrare och friskare än i dr Munthes bok; den gamle kejsarens tankar lockar att döma av Forumbibliotekets siffror varje år en ganska ansenlig krets av nya adepter. Böcker som huvudsakligen handlar om själen brukar sällan bli några jätteframgångar, men slår de an kan de räkna på en jämn och stilla spridning år ut och år in, utan att synas utanför de trognas krets — på den saken finns det exempel från andra håll, från Amiels dagbok till Arnold Norlind och Margareta de Seynes. Till de mest framgångsrika hör vidare ”Röda rummet” och inte heller Hjalmar Bergmans stora kärleksroman ”Chefen fru Ingeborg” har skött sig illa. De övriga nordiska författarna torde emellertid knappast ha gett något guld i kassan: Johannes V. Jensen har ännu ingen svensk sprungit sig andfådd för att köpa (ett förhållande som kanske en gång ändrar sig) och Runar Schildts spröda noveller tycks inte heller höra till de sökta. Vänner av Cora Sandels lågmälta romaner kan däremot glädja sig åt att ”Alberte och Jakob” med sina fina verkningsmedel lockat väl så många läsare som muskelspelet i Jack Londons ”Varg-Larsen”. De företrädda engelsmännen är nästan alla edwardianer med stort rykte av olika slag: Arnold Bennett, Conrad, Forster, Galsworthy och Hardy men ”den snälla Jane Austen”, (som Maugham säger i sin artikel i detta nummer) tar loven av dem nästan allesammans med ”Stolthet och fördom”. De enda landsmän som klarar sig mot henne är Maugham själv (med den lilla kvicka ”Honung och malört”) och Oscar Wilde. Ryssarna är ganska rikligt företrädda i Forumbiblioteket, många av dem dock med smärre verk. Störst framgång har Tjechovs noveller haft, märkvärdigt nog inte Gogols utomordentliga ”Döda själar”, vars namn kanske dock skrämmer en och annan, som inte vet att det är en mycket rolig roman. Inte minst på det området finns emellertid mycket ogjort för ett klassikerbibliotek: av Dostojevskij är f. n. en ny upplaga under utgivning, annars saknas de flesta klassiska ryska romanerna: ”Anna Kare-nina”, ”Krig och fred”, ”Fäder och söner”, ”Min barndom” o. s. v. Men börjar man räkna upp vad som skulle förtjäna att vara med skulle det bli en lång lista. Låt oss hoppas att Forumbiblioteket och vi har hälsan, så att vi får återkomma när dess femhundrade nummer ges ut och låt oss hoppas att de i inledningen nämnda verken och många andra av dem som verkligen saknas finns med där då. Klassiker i fickformat får man i Wahlström & Widstrands nystartade Kulturbibliotek, som efter danskt mönster ger smakprov på berömda eller förbisedda böcker. Dess danska förebild, som ges ut av Hassel-balchs, och redigeras av Jacob Paludan, släpper just nu ut nr 119. Framgången för dess utsökta urval vittnar om att det finns en marknad även för kaviar, om den serveras i rätt tid och på rätt sätt; serien har f. ö. förra året fått flera danska efterföljare som också ser trevliga ut och som frestar med namn som William Blake, Teresa de Jesus och J. P. Jacobsen. I Norge utger Cappelens förlag sedan åtskilliga år efter liknande grunder sin 84