FYRA FRAGMENT FRÅN SJUKDOMSTIDEN Men i hyddor lever människan... Men i hyddor lever människan och höljer sig i blygselns klädnad, ty innerligare är hon aktsammare även, att hon må bevara sin ande som prästinnan den himmelska lågan, detta är hennes visdom. Och därför har godtycket och en högre makt att fela givits den gudalika, och därför har den farligaste av ägodelar, språket, åt människan givits, att hon må skapande, förstörande, gå under, och återvända till den evigt levande, till mästarinnan och modern, att vittna om vad hon ärvde för att äga, fostrad av henne: det gudomligaste, den alltuppehållande kärleken. Hemland Likväl — låt mig vandra och plocka vilda bär att släcka min kärlek till dig, på dina stigar, o jord här där... och ljuva lindar dofta bredvid bokar, vid middagstid, då på de gula fälten kornskörden brusar med styva strån och sin nacke åt sidan axet lutar likt hösten, men nu under höga ekars valv, då jag frågande uppåt blickar, tonar mot mig klockslaget det välbekanta ur fjärran, guldklingande, den timme, då fågeln åter vakar. Så går allt väl. 99