PETER HALLBERG LAXNESS SOM KATOLIK Den 13.12.1924 annonserades på Reykja-vik-tidningen Morgunbla^iSs första sida en uppläsning av Halldor Kiljan Laxness i Nyja Bio söndagen den 14 dec. kl. 4 e.m. Som ämne angavs ”Några avsnitt ur romanen 'Hemifrån reste jag’ (’Heiman ek for’)”. Samma dag innehöll tidningen under rubriken ”Uppläsningen i morgon” följande intervju med författaren: Halldor Kiljan Laxness ämnar ha en uppläsning i Nyja Bio i morgon kl. 4. Många torde vara nyfikna på att få se denne unge skald ansikte mot ansikte; som bekant har det rått ganska delade meningar om honom, fastän ingen, som annars känner något till honom, har tvivlat på att han äger stora talanger. Vi har hört oss för hos Kiljan om hans kommande uppläsning, och han meddelar: Jag hade egentligen aldrig tänkt mig att läsa upp här, och det är främst på uppmaning från skilda håll, som jag ger mig i kast med det. Jag räknade nämligen knappast med att man i Reykjavik skulle ha något intresse av att lyssna till en man, som för det första är katolik, för det andra beskylld för högmod, för det tredje personligen okänd för de flesta här, — jag har inte vistats här någon längre tid, sedan jag var pojke —, ja, och så för det fjärde — recensionerna av mina böcker har inte alla varit ägnade att väcka folks intresse för mig. Vad tänker ni så läsa? Avsnitt ur ett arbete, som jag är sysselsatt med; det skildrar utvecklingen hos en ung man, som dyrkar världskulturen, ett slags Dichtung und Wahrheit, och heter Heiman ek for; ni ser, att jag har börjat bli nationell, åtminstone i titelvalet. Kommer ni något in på katolicismen i uppläsningen? Nej, tyvärr inte. Katolicismen kommer inte förrän senare. Jag blandar inte in vare sig filosofi eller religion i dikten. De som har läst Undir Helgahnük kan vittna om det. För mig är trossatserna ett, konsten ett annat. Naturligtvis tar jag mig i akt för att låta min diktning komma i konflikt med min tro. Har ni nu slagit er ner på Island för gott? Nej, nej, nej. Hör inte en gång hemma här. Meningen var, att jag skulle stanna här bara ett halvår för mitt nöjes skull, men nu är det alla utsikter till att jag stannar här till våren och har tråkigt Vart tänker ni då styra kosan? Söderut — för alltid. Jag tvivlar på polarklimatet. Den tjugotvåårige författare, som här uttalar sig icke utan självkänsla, hade trots sin ungdom hunnit med ganska mycket. Redan vid sjutton års ålder publicerade han 1919 sin första roman, den lilla boken ”Barn nåttür-unnar” (”Naturens barn”). Är 1923 följde en samling noveller, ”Nokkrar sögur” (”Några berättelser”), av vilka ett par så tidigt som under förra hälften av 1920 stått att läsa på danska i Berlingske Tidendes söndagsnum-mer. Hans första större och mera ambitiösa roman, ”Undir Helgahnük” (”Vid det heliga berget”), kom ut i maj 1924. Med dessa arbeten, liksom med en del artiklar i dagspressen, hade Laxness i sitt hemland dragit uppmärksamheten till sig som en av de intressantaste profilerna i den unga isländska diktargenera-tionen. Men, som den citerade intervjun tydligt röjer, hade han väckt intresse och diskussion också med sin katolicism. I december 1922 inträdde han som gäst i benediktinklostret S :t Maurice de Clervaux i Luxemburg, där han redan den 6 januari följande år undfick dopet av storhertigdömets biskop. Den unge konver-titen tog sin katolska tro på djupt allvar. Då han återvände hem till Island i början av 1924 var det för att återuppta sin läsning på studentexamen, som han behövde för sin planerade utbildning till katolsk teolog vid propagandahögskolan i Rom. (Han föll emellertid igenom vid examen i Reykjavik på hösten; 104