LAXNESS SOM KATOLIK d.v.s. han lyckades enligt egen uppgift bra i alla ämnen utom matematik, där hans betyg blev det lägsta möjliga. I ett brev av den 5 november säger han sig då genast ha skrivit till S:t Maurice de Clervaux och frågat, om han nu borde stanna i Reykjavik över vintern för att läsa matematik och ta sin examen till våren, eller om han borde återvända till klostret genast. Huvudsaken är enligt brev av den 23 november, att han kan få börja studier i filosofi och teologi följande höst; och det skall ske, vare sig han lyckats avlägga studentexamen eller ej.) Hösten 1924 hade Laxness tillfredsställelsen att få medverka som patrinus eller gudfader, då hans äldre skaldebroder Stefan frå Hvitadal konfirmerades i katolska kyrkan i Reykjavik. Icke utan stolthet talar Laxness i samtida brev om det intresse för katolicismen, som han med sitt föredöme lyckats väcka bland sina landsmän. Följande år, 1925, publicerade han f.ö. en apologi för den katolska kyrkan, ”Katolsk viÖhorf” (”Ur katolsk synvinkel”). Den var närmast föranledd av ett fränt angrepp på katolska kyrkan i Pörbergur UörÖarsons originella och chockerande bok ”Bréf til Låru” (”Brev till Laura”) 1924. Det var sålunda inte förvånande, att katolicismen skulle föras på tal i den ovan återgivna intervjun. Den 23 december 1924 offentliggjorde så Morgunbla^iS ”Kaflar ür Jjroskasögu ungs manns” (”Stycken ur en ung mans utvecklingshistoria”) av Halldor Kiljan Laxness. Det är här givetvis fråga om några avsnitt ur den otryckta bok, ”Heiman ek för”, som han den 14 samma månad hade läst upp offentligt ur. Detta arbete kom dock aldrig ut. Det angavs visserligen på titelbladet till ”Katolsk viÖhorf” som författarens nästa publikation, men hördes sedan inte av. Nyligen har emellertid en notis i den isländska dagspressen upplyst om dess öde. Reykj avik-tidningen Pjödviljinn meddelar den 7.10.1952, att Laxness’ landsman professor Stefan Einarsson vid Johns Hop-kins University i Baltimore skrivit till klostret S:t Maurice de Clervaux för att höra, om Laxness vid dopet 1923 diktaren möjligen där kvarlämnat några manuskript. (Från oktober 1925 till mars eller april 1926 uppehöll sig Laxness för sista gången i klostret; han gick då där under namnet fräter Maurus såsom oblatus secularis av benediktinorden.) Resultatet blev, att munkarna skickade en handskrift, som befanns utgöra början, inalles tjugofem kapitel, av romanen ”Heiman ek för”. Tidningen uppger vidare, att författaren nu lämnat tillstånd till att detta romanfragment blir tryckt under rubriken ”Heiman ék för. Sjålfsmynd æsku-manns” (”Hemifrån reste jag. Självporträtt av en ung man”). Skälet till att denna bok aldrig fullbordades är uppenbarligen, att den kom att uppsugas i och ersättas av det stora arbete, varmed Laxness gjorde sitt verkliga genombrott som diktare, nämligen ”Vefarinn mikli frå Kas-mir” (”Den store vävaren från Kashmir”) 1927. Skillnaden mellan ”Heiman ek för” och ”Vefarinn mikli frå Kasmir” ligger av allt att döma bl.a. i att det tidigare arbetet har 105