W. SOMERSET MAUGHAM inte tänka mig en bättre utgångspunkt för en person som vill bli författare, och den adress Ni skriver under låter förmoda att han har vuxit upp i ekonomiskt välsituerad miljö. Han har säkerligen tillbragt största delen av sitt liv bland damer och gentlemän. Detta är en klass som litterärt sett är i onåd för närvarande, men den håller sig kvar, och det är bra för en författare att känna till dess seder och vanor. Er son har förmodligen levt ett skyddat liv och kan vid sin ålder knappast ha skaffat sig stora kunskaper om världen. Jag vet inte hur Ni bättre skulle kunna förhjälpa honom till sådana än genom att följa det råd jag gav Er. På tusen dollar om året skulle han inte svälta ihjäl, men om han är äventyrligt lagd (och är han inte det lär han inte vilja bli författare), skulle han ofta stå utan pengar på fickan och följaktligen vara tvungen att göra vad som helst för att tjäna ihop till middag. Det är ingen dålig utbildning. Vidare kan han på den summan resa världen runt, men bara under förhållanden som för honom i kontakt med människor av alla villkor och stånd. Han skulle inte ha råd att resa som herrskap. Och dessutom, genom att be honom dra åt fanders har Ni gjort klart för honom att Ni menar att han skall lägga vidaste möjliga innebörd i denna nötta fras. Om det är någon ruter i honom hittar han snart på en oändlig massa sätt att följa Er fingervisning och kommer då att på fem år ha förvärvat en erfarenhet och en människokännedom som ovillkorligen måste vara av stort värde för honom som författare. Om han efter dessa fem år inte kan skriva, då måste Ni trösta Er med tanken att han saknar vad aldrig så mycken omtanke hos Er och aldrig så många råd av mig inte kan ge honom: talang. Med utmärkt högaktning JF. S. Maugham. Svaret på detta brev dröjde nära en vecka. Bäste mr Maugham! Förlåt om jag lät en smula kort, men jag måste öppet erkänna att jag inte förstod ett ord av Ert första brev. Givetvis förstår jag nu att det inte var Er avsikt att vara oartig eller nonchalant. Men jag tror ändå inte att jag riktigt instämmer i vad Ni säger. Det kan väl aldrig vara nödvändigt för en författare alt leva ett sluskigt liv, lika litet som en violinist eller poet måste ha långt hår. Miss Austen skrev sina utomordentliga romaner utan att någonsin lämna de respektabla kretsar hon föddes i, och mr Henry James, vars romaner Ni säkerligen uppskattar lika mycket som jag, umgicks såvitt jag vet aldrig i någon annan värld än den han genom sin börd och ställning tillhörde. Jag hade förmånen att känna mrs Wharton i många år, men fastän hon så länge bodde i Frankrike kan jag på grundval av min personliga kännedom om henne garantera att hon hela tiden förblev en fin och kultiverad dam. I mitt tycke måste detta bevisa att det inte finns något skäl varför en författare inte skulle kunna skriva lyckade böcker utan att slå in på så riskfyllda vägar som dem Ni föreslår. Men min ursprungliga fråga var kanske inte riktigt klart uttryckt. Vad jag i själva verket ville ha upplysning om var snarast romanförfattarens teknik, om Ni förstår mig rätt. Detta är ett område där en ung författare naturligtvis behöver ledning, och jag kan på både egna och min sons vägnar försäkra att j ag skulle bli uppriktigt tacksam för de vinkar Ni kan ge honom. Er mycket förbundna Frances van Buren Hale. Jag besvarade detta brev så gott jag kunde och ganska utförligt, men jag skall inte läsa upp vad jag skrev eftersom jag strax tänker säga ungefär vad jag sade då. Efter några dagar fick jag svar. Bäste mr Maugham! Det var mycket snällt av Er att skriva ett så långt och genomtänkt brev, men sedan jag sist skrev har min son efter moget övervägande bestämt sig för att gå in i fondmäklar- 114