FÖRFATTARENS SYN PÅ SAKEN instängd på ett kontor. Han kan arbeta var och när han vill, och de enda verktyg han behöver är papper och penna eller skrivmaskin. Men det är fel att tro att hans liv är lätt. Hans arbete är ett heltidsjobb. Det kräver flit, uthållighet och ett oändligt tålamod. Hur erfaren och hur skicklig man än är kommer man aldrig att till fullo behärska teknikens svårigheter, och när man har kommit så långt att man har lärt sig att skriva inte så bra som man skulle önska, därhän kommer ingen, men så bra man kan, är det mycket troligt att man inte har något mer att skriva om. Andra åter vill skriva därför att de vill bli berömda. Det är en naturlig och inte ovärdig ambition. Men den är ett bländverk. Av de många tusen författare som tynger j ordens yta blir endast få berömda, och bland dem som blir det är det ännu färre vilkas berömmelse lever längre än de själva. Det går några år, och verk som var bestämda att bli odödliga befinns vara oläsliga. När jag var i tjugoåren läste vi allmänt George Meredith med lidelsefull entusiasm. Jag har inte på länge stött på en ung man med litterära böjelser som har läst ens en enda av hans romaner. Det enda vägande och förnuftiga skäl jag vet varför man skulle välja litteraturen till yrke är att man har en så stark och pockande önskan att skriva att man inte kan motstå den. Men en stark och pockande önskan är tyvärr ingen garanti för att man kommer att skriva ett enda dugg som är mödan värt. Men om en person verkligen känner detta tvång att skriva — ty ett tvång måste det vara — så har den saken naturligtvis ingenting att betyda. Han må lyckas eller misslyckas, i vilket fall som helst får han lära känna skaparglädjen — en intensiv glädje — och han får tillfälle att förverkliga sina möjligheter. Han får leva ett liv som ständigt är lika intressant och kan som få människor i vår moderna värld njuta frihetens ovärderliga gåva. Detta utgör texten till ett föredrag som författaren förra året höll på inbjudan av det engelska bokfrämjandet, The National Book League. Översättning av Sonja Bergvall. 117