JOHN HAYWARD JOHN LEHMANN - FORLAGGARE OCH REDAKTÖR Brev från London Nyheten att John Lehmann avlägsnats från ledningen av det förlag han grundat och som bär hans namn, har väckt stort beklagande i engelska litteratur- och förlagskretsar. Ingen har under de sista tio åren gjort mera för att gynna och uppamma unga författare, för att uppehålla en orubbligt hög litterär standard hos de böcker han givit ut eller för att stärka de band som alltid förenat engelsk litteratur med europeiska traditioner. Visserligen hade Lehmann på sätt och vis sålt sin själ till hin onde genom att låta en mäktig pappers- och tryckerifirma få ekonomisk kontroll över hans företag, så att han själv följaktligen inte var i stånd att gendriva deras beslut att avstå från hans tjänster, men vad som under de rådande omständigheterna var både oväntat och uppskakande var den summariska form man gav hans avsked, att man vägrade att anta hans resonabla erbjudande att själv överta majoritetsintresset och att man utnyttjade den lagliga, om också inte moraliska rätten att fortsätta rörelsen under hans namn, med den avsevärda goodwill detta innebär. Man kan knappast finna ett mer oroväckande exempel på vad som kan inträffa när affärsintressen av rent ekonomiska skäl skaffar sig kontroll över små förlag — något som också hänt allt oftare efter kriget i U.S.A. och i mindre utsträckning hos oss. Under de besvärliga förhållanden som f.n. råder för mindre förlag finns det utan tvivel skäl som talar för att olika företag slås ihop, förutsatt att den mindre parten får behålla sin egenart och sitt namn under beskydd av den större. Ett lyckat exempel på detta ger föreningen mellan Hogarth Press, där John Lehmann f.ö. började sin bana, och Chatto & Windus. Men en liten firma satsar på ödet när den förlorar kontrollen över sitt kapital och en viss oro har röjts för att Secker & Warburg (ett företag som ofta jämförts med Lehmanns) skulle misslyckas sedan det övertagits av William Heinc-mann. Man undrar hur länge Secker & Warburg blir i tillfälle att bevara den frihet och egenart, på vilka firman byggt sitt anseende och sin ställning, sedan nu 50 % av aktierna i moderföretaget förvärvats av en godsentre-prenadfirma, med hjälp av kapital som man fått när företaget i fråga förstatligades? Man kan bara hoppas att det lilla förlaget överlever de nuvarande och kommande risker som ligger i denna besvärliga belägenhet. På kort sikt drog Lehmann och hans författare fördel av att han uppgav sitt oberoende åt en rik materialist, som under en tid av sträng pap-persransonering kunde förse honom med råmaterial och finansiera verksamheten, men händelserna har visat att det på lång sikt var ett ödesdigert steg. John Lehmann miste sitt arbete därför att han ville ge ut litteratur och inte bara ”läsning”, vilket är vad de stora förlagen till största delen tillhandahåller. När man gjort denna nödvändiga distinktion är det uppenbart hur mycket den samtida engelska litteraturen i allmänhet och de unga författarna i synnerhet har att tacka de små förlagen för. 118