DAGNY LEVIN TRE DIKTER de gamla kvinnorna i sina svarta kläder dansar de magra skrikor flaxande som fågelskrämmor vita äggskal i sin skörhet deras minnen är sylvassa och fyllda av avund deras ögon är springor glimmande av vit metall sjukdomen blåser på deras tunnhet dansar de gulvita feta i sin ofruktbara tjockhet vällustiga klyver de luften med sina röda skepp deras minnen är svällande som uppstoppade fåglar de små huvudena med sina väldiga näbbar deras ögon är ovetande som blanka knappar sjukdomen drabbar dem plötsligt Filip den fjärde som gula lågor hans ögon omedvetna och grymma likt sjuka barns en gång mäktiga fåglar överblickande hans makts landskap de gula öknarna och vita husen de små människorna och purpurklädda kardinalerna katedralernas spiror och de stora trädgårdarnas svalka gradvis sker förvandlingen ansiktets vita degmask och fånens lallande tal gömd i de tysta rummen leker han nu med hovets pipande dvärgar tillbaka likt barn som går vilse i drömmen nära mig de upplysta vagnarna dov rök mellan träden mjukt stora djur gul mjölk rinner mellan fingrarna husbåtar och tysta floder lyktor som knarrar i blåsten små rum många människor 184