SVEN FAGERBERG Vi annonserar nu det habila radioprogrammet; tillräckligt underhållande för att behagligt sysselsätta dig, Oblomov; tillräckligt slätstruket för att inte störa den lugna ytan på din vattenspegel, brunnsgroda. Felfritt författat, komponerat och tillrättalagt för dig, älskade dumbom, av Aktiebolaget Vaggtjänst (Ahriman, Loke, Satan, Compani och Goeb-bels). Ingen tystnad i vilken du kan höra axeln vrida sig, ingen oro för duvornas fotspår, ingen brottning med Jakob. Glöm inte att förnya licensen vid kvartalsskiftet! Tidningsläsaren måste bläddra och välja, biobesökaren måste förflytta sig och välja; lägg bort din dialekt och bli en av oss. Vi passiverar din aktivitet med den lilla retningens metod; de små ljuden på din hjärnas yta hindrar hela den mäktiga manteln från att arbeta, liksom skoskavet hindrar kvinnan från att följa sin älskare. Lösningarna på övningsuppgifterna till den spanska kursen återfinnes varje vecka i Radiobladet. När är en man icke en man? Var stilla och bekymra dig inte; våra termiter äter dig inifrån som vore du av gammalt trä. Sätt in din krona på vårt postgirokonto nummer sexsexsex! Läs Radiobladet varje vecka! Kål och kokta protestanter på din spis, novis! 4 Frukta död genom vatten. Sommarens långa värme hade gjort föremålen orörliga, men septemberluften skärpte metarens sinnen där han satt på den höga fabrikskajen. Framför honom måsens segelvingar, bakom honom kompressorernas trummande och hetta från den röda tackjärnssmältan. Ritaren som hade tröttnat på att söka den rätta skovelformen såg vad som hände genom sitt fönster och ringde till tidningen. Får nog femton kronor för det här. Kommer säkert på posten. Metaren hade redan fångat två fiskar, men är nu död, uppdragen ur vattnet av två poliskonstaplar som tillkallats genom barnens rop. Portvakten lämnade springande sin post för att utföra konstgjord andning, men poliserna motade bort honom och sade att räddningsförsök var meningslösa. Det här sköter vi, sa polisen. Den drunknade ligger sålunda ensam med sitt uppåtvända ansikte och de två fiskarna. Kanske hade han legat länge i vattnet, kanske hade han krossat sitt huvud mot en sten i fallet, kanske tänkte sig polisen rollerna ombytta och hörde folk säga: Låt snuten ligga där han ligger. Ryktet vet bara vad polisen sade. Fabrikens personal bar olyckan med stort lugn. Endast den simkunnige gjutaren blev uppörd och måste gå av och an. Varför var det ingen som sade till mig? Jag hade sprungit och kastat mig i med kläderna på. Jag hade ju kastat mig i med kläderna på. Direkt på huvet. I den fjärde satsen är det sed att författaren skall förklara varför han ser den klara bilden med så många ögon. Skamsen över sitt hantverks brister måste han medge att schackspelets vita och svarta figurer är sig själva, men också något annat, liksom poliskonstapeln, kvinnan och rösten ur högtalaren är sig själva, men också något annat. Det hände år 194-8 att Förenta Staternas jordbruksdepartement gav ut en serie broschyrer i skilda ämnen, såsom en liten trycksak om rekreationsmöjligheterna vid Denison-dammen, några vackert illustrerade sidor om djurlivet på Mount Mc Kinley och en kort studie över prärievargens ekologi. En sparsam kongressman förgrymmades mycket över att skattebetalarnas pengar slösades bort på sådana onyttiga skrifter. Vredgad framförde han sin synpunkt i representanternas hus och avslutade sitt strafftal med orden: Det fattas nu bara att de ger ut en skrift om grodornas kärleksliv! Dagen därpå mottog jordbruksdepartementet sex brev vari folkvalda medlemmar av kongressen anhöll om ett exemplar av ”Grodornas kärleksliv”. Liknande beställningar fortsatte att inkomma med jämna mellanrum. 192