DEBUTER I SKYMUNDAN filantropiska damer spridde för 60, 70 år sedan, men en del realistiska detaljer och, framför allt, intensiteten i rösten ställer Helgas berättelse en bra bit ovanför den senare, anemiska genren. Det möter alltså ingen svårighet att i Klara, Eva och flera personer känna igen Hedvig, Mia och andra från de senare böckerna. T.o.m. den opålitlige styvfadern dyker upp på slutet och vi får redan här vara med om den strejk på pappersbruket, som beskrivs i ”Kyrkbröllop”. Skillnaden är dock att styvfadern i ”Pig-mamma” blir strejkbrytare, medan han i den senare boken mitt i sin ovanliga hållningslös-het ändå har nog klassolidaritet för att strejka. Man kan kanske säga att det förra går bättre ihop med hans typ, men med säkerhet kan man ju aldrig uttala sig om lojalitetens krokvägar. Likheten mellan Moa Martinsons romaner om Mia och Maxim Gorkijs självbiografi har ofta påtalats och det finns onekligen många beröringspunkter i fråga om stil och livssyn. De stilistiska likheterna saknas alldeles i ”Pig-mamma”, där indignationen också slår friare omkring sig än i de senare böckerna, men miljön påminner ändå mycket om Gorkijs med sina breda stråk av sadism, med obildning, hejdlöst supande, primitivakänsloutbrott och ringa aktning för liv och egendom. Utan närmre undersökningar kan man inte säga något bestämt i frågan, men det verkar inte osannolikt att Moa Martinsons barndomsmiljö — liksom hennes psykologiska inriktning — så mycket erinrat om Gorkijs att hon fått en del av sina likheter med honom till skänks. IV De båda romaner som här summariskt presenterats, har inte bara publiceringssättet gemensamt. De har också andra egenheter, både yttre och inre. Bägge är ofullkomliga verk, som vittnar om författarnas våldsamma kamp för att säga ut vad de måste säga; i bägge är de väldiga, våldsamma upplevelserna bara till hälften färdiga att möta omvärlden som litteratur, men man vet av senare händelser att de konstnärliga utvecklingsmöjligheterna fanns och att stoffets tryck var så enormt att det snart fann sin form. Inom 10 år hade ur samma händelsebakgrund vuxit fram färdiga romaner, som hör till de bästa verken i vår moderna litteratur. Den stora upplevelsen av samhället, sett från den allra understa botten, med alla andra lagers tyngd över sig, har fött ett socialt patos, som finns i bägge böckerna. Men bägge är ändå i minst lika hög grad berättelser om särpräglade begåvningar som arbetar för att befria sig själva från den tyngden. Bägge huvudpersonerna bär på medvetandet om att de äger vad de andra saknar och i den mån berättelserna är självbiografiska har de också fått rätt. 203