HERBERT FRIEDLÄNDER Georg Nordensvan, Ludvig Nordström (23 st.), Elsa Nyblom, K. G. Ossiannilsson, Wilhelm Peterson-Ber-ger (16 st.), Algot Ruhe, Gunnar Serner (= Frank Heller, 466 st.), Sigfrid Siwertz (40 st.), Marika Stiernstedt, Sven Stolpe, Hjalmar Söderberg (77 st.), Gustaf Ullman, Anna Wahlenberg, Prins Wilhelm, Elin Wägner (3 st.), Rudolf Värnlund, Hasse Zetter-ström, Anders Österling. Då Afzelius icke hade tid att närmare granska samlingen, kan här blott nämnas, att de tretton breven från Selma Lagerlöf måste vara en bråkdel av den ursprungliga dossiern. Förmodligen har samlingen Lagerlöf-brev från början varit mycket större, men de värdefullare dokumenten har mottagarinnan troligen, av pekuniära skäl, sålt under sina sista år. Om innehållet i de övriga svenska breven kan här tyvärr ingenting sägas. Det vore naturligtvis ytterst tacknämligt, om någon välvillig donator ville bekosta mikrofotografering av hela samlingen, så att dessa säkerligen genomgående värdefulla brev kunde närmare studeras och finna en fristad också i något svenskt bibliotek. Troligen kan även ytterligare enstaka brev komma fram ur en privat samling i Wien. Marie Franzos’ brevsamling har intresserat mig ur en särskild synpunkt: jag var nyfiken på att se, vad den ökänt skrivlate Hjalmar Söderberg kunde ha haft att säga sin över-sättarinna. Här nedan har gjorts en sammanställning över innehållet i väsentliga partier i de 77 breven och korten från Söderberg med belysande utdrag. Det skulle ha blivit enbart tråkigt att ordna citaten i kronologisk ordning, och därför har dessa plockats ihop efter ämne och försetts med fortlöpande kommentar. Personligen träffade Söderberg Marie Franzos först vid hennes tidigaste stockhohnsbesök, våren 1905 och skriver därom en ganska dråplig presentation till sin syster Frida (5 juni) : Mizi Franzos är här, som du kanske har sett af tidningarna. Jag har träffat henne på ett par middagar hos Bonniers och Levertins och har naturligtvis också besökt henne på hotellet. På middagarna var hon litet för mycket insockrad i puder och annan smörja, enligt bruket i utlandet, men i hvardagslag ser hon hyggligare ut och är snäll och treflig att prata med. Hon rådbråkar svenska bra nog. Med sin översättarinna resonerar Söderberg i de tidigaste bevarade breven om en del språktekniska problem, som svar på hennes frågor. Det kan vara lustigt att få några smakprov på hans kommentarer, som givetvis rör peti-tesser men som alltid är hållna i upphovsmannens koncisa, eleganta och raljanta stil. Det är värt att lägga märke till hur intresserad och kunnig Söderberg är när det gäller hand-havandet av språkets — särskilt vardagsspråkets — olika medel: En av de första anmärkningarna gäller en företeelse, som Hjalmar Söderberg själv under sin ”humbugstjänstgöring” som kammarskrivare i tullverket lärt känna och säkert hört talas om redan av sin fader, som i många år uppehöll förordnanden i Kammarkollegium. Förordnande = provisorische Anstellung. (Långa förordnanden äro ett utmärkande drag för ämbets-väsendet i Sverge. En ofantlig mängd tjänster uppehållas alltid ”på förordnande”.) (11 dec. 1901.) Ytterligare några kommentarer ur samma brev: ”Man vänder på fjärdingen” — Detta uttryck är hemtadt från en gammal tradition om en prest, som förvarade sina predikningar i en fjärding (= liten tunna, Achteltonne) och som hvarje nyår ”vände på fjärdingen”, d. v. s. började läsa upp sina gamla predikningar på nytt. Stället är kanske svårt att återgifva på tyska. I värsta fall kunde Ni ju öfversätta det ordagrant och bifoga förklaringen i en not. Likets födkrok är blott ett något drastiskt uttryck för den aflidnes yrke------- Det är ganska begripligt, att en dam från Österrike haft litet svårt att i lexika finna adekvat översättning av det tidstypiska skällsordet stövel eller som Söderberg — på tal om sin egen person — mer privat någon gång skriver: skitstövel. Hon får emellertid beredvilligt följande kommentar (9 nov. 1901) : ”Stöjvel betyder Stiefel och är ett omtyckt okvädinsord. Det kan återges med Schweine-hund eller med hvad som helst.” 286