HJALMAR SÖDERBERG OCH MARIE FRANZOS Det tidigaste brevet av Söderbergs hand i Franzos-arkivet (25 sept. 1901) behandlar huvudsakligen ”Martin Bircks ungdom”, som då höll på att lämna de bonnierska pressarna. Han presenterar sitt opus med följande ord: Det är en bok, som har sysselsatt mig i tre år, och jag fäster vid den vissa förhoppningar, som förmodligen komma att blifva svikna.----- Det skulle glädja mig mycket om Ni, som så utmärkt har öfversatt mina historietter, också kunde fatta intresse för denna bok, och om Ni måhända också kunde för den intressera någon förläggare. Det kom dock att dröja tre år, innan Marie Franzos hade placerat Martin Birck: först 1904 utgavs den i en nätt och soignerad upplaga på Insel-Verlag efter att under 1903 ha gått som följetong i Wien-tidningen Die Zeit. ”Doktor Glas” tycks ha varit Hjalmar Söderbergs älsklingsbarn — åtminstone säger han, att han tycker sig ha lyckats i den förena begreppen ”tankebok” och ”helstöpt roman”. Han hade säkert gjort sig vissa förhoppningar om att få den översatt, men den visade sig svårplacerad. Marie Franzos nämner i ett brev till K. O. Bonnier (25 nov. 1906) bl. a.: ”Der arme ’Doktor Glas’ hat bisher in Deutschland nur verschlossene Ture gefunden. Aber ich gebe die Hoffnung nicht auf.” Men så äntligen 1907 vände sig vinden, och Söderberg skyndar i brev av den 11 juli att tacka översättarinnan: Ja, så är alltså olycksbarnet Dr. Glas placerad. Låt oss nu hoppas att han säljs i 1.000.000 expl., så blir det ju alltid litet pengar. Tror Ni att jag att börja med kan motse honoraret för första upplagan utan allt för långt dröjsmål? Ungefär samtidigt som förhandlingarna om ”Doktor Glas” pågick hade skådespelet ”Gertrud” hunnit komma ut i bokform på svenska (i slutet av oktober 1906), uppföras med premiär samtidigt i Stockholm och Köpenhamn (13 febr. 1907) och framföras på turnéer, dels i svenska landsorten (mars—april 1907), dels i Finland, Ryssland och Sverige med Betty Nansen i titelrollen (april—maj 1907). MARIE FRANZOS Ett ungdomsporträtt ”Gertrud” är föremål för många och ofta långa diskussioner i breven till Wien. Det har alltid sitt intresse att se, hur en mästare förhåller sig till sitt verk, och det får man ganska klart här. Dessutom berörs i just denna del av korrespondensen en person av intresse. Den 9 mars 1907 skriver Söderberg ganska skeptiskt till Marie Franzos: Jag håller det för mycket sannolikt — oss emellan sagdt — att stycket vid ett första uppförande i Tyskland gör fiasko. Men jag kan i en framtid slå igenom med andra saker, och då kan kanske också Gertrud väckas upp från de döda. Och då är det ju förargligt att ha sålt sin rätt för en grynvälling. Några år förgår utan synbara resultat på Gertrud-fronten. Men så, den 24 april 1910, dyker en tänkbar förmedlare upp i breven: Jag fruktar att en hänvändelse till Herman Bang inte tjänar till mycket. Visserligen vet jag, att han en gång i Die Schaubühne har omnämnt Gertrud med några erkännande ord; men en annan sak är„ om han utan att skada sin ställning vid Deutsches Theater kan där verka för att få upp ett skandinaviskt stycke. Skandinavisk dramatik har för närvarande hela Berlinkritiken emot sig, och det kan