Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRÖNIKA
Scenbild av Sven Erixson till ”Romeo och Julia”
berg, som den mycket ädle och om familjens
heder outsägligt måne, men inte lika
skarpsinnige Don Luiz; Erland Josephson,
cheva-leresk och renhårig och så över all gräns och
måtta höviskt förälskad; och först som sist
Gerd Hagman, spökdamen själv, som i rollen
lade upp ett fyrverkeri av spleen, illmarighet
och livsglad nyfikenhet. Två rappa
tjänstehjon, Berit Frodi och Arne Nyberg, bidrog
effektivt till underhållningen. Seriöst var det
inte på minsta sätt, men skickligt, humörfriskt
och underhållande.
Historien går i korthet ut på att en ung
och glad änka upptäcker en hemlig gång
mellan sitt eget rum och det närbelägna
gästrummet, där det logerar en ung herre som hon
är intresserad av. Hon använder upptäckten
till att ställa till komiska situationer pjäsen
igenom, och så får de förstås varandra till
slut. Så enkelt som möjligt, och säkerligen
tillsvarvat i stor hast av Calderön, men
lekfullt och fingerfärdigt. Och så spelades det.
Så till vida stiltroget. Men där finns i det
spanska originalet också en del klingande
skönspråk och sonor lyrik, och den kom
spårlöst bort. Eller rättare, den senare hade av den
lundensiske försvenskaren utbytts mot den
drift, som består i ymnigt bruk av glosor ur
lärarkursen i psykologi och pedagogik.
Tekniken är enkel. Där Calderön skriver något
som betyder ”och hon svann utur min syn”,
så sätter man i stället ”och hon svann ur
synorganet”; eller ”svann utur min synförmåga”,
eller ”och hon svann ur min pupill”. Det ger
rimmöjligheter och en viss spexig effekt. Men
den är stereotyp och håller sig knappast lika
rolig stycket ut. Hur som helst är det klart
att sådant drar med sig nödvändigheten av en
leger spelstil. En del kritiker tog Gerd
Hagman vid örat för hon inte gav en klassisk typ,
utan skojade för mycket. De borde ha uträckt
sina nypor över hennes axel åt dem som stod
bakom henne.
Innerst är naturligtvis orsaken till
örtsted-teriet i detta fall, förutom ungdomlig
akademisk funktionsglädje, framför allt en bristande
tilltro till Calderons förmåga att ännu fängsla
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0315.html