- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XXII. 1953 /
307

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATERKRÖNIKA Scenbild av Sven Erixson till ”Romeo och Julia” berg, som den mycket ädle och om familjens heder outsägligt måne, men inte lika skarpsinnige Don Luiz; Erland Josephson, cheva-leresk och renhårig och så över all gräns och måtta höviskt förälskad; och först som sist Gerd Hagman, spökdamen själv, som i rollen lade upp ett fyrverkeri av spleen, illmarighet och livsglad nyfikenhet. Två rappa tjänstehjon, Berit Frodi och Arne Nyberg, bidrog effektivt till underhållningen. Seriöst var det inte på minsta sätt, men skickligt, humörfriskt och underhållande. Historien går i korthet ut på att en ung och glad änka upptäcker en hemlig gång mellan sitt eget rum och det närbelägna gästrummet, där det logerar en ung herre som hon är intresserad av. Hon använder upptäckten till att ställa till komiska situationer pjäsen igenom, och så får de förstås varandra till slut. Så enkelt som möjligt, och säkerligen tillsvarvat i stor hast av Calderön, men lekfullt och fingerfärdigt. Och så spelades det. Så till vida stiltroget. Men där finns i det spanska originalet också en del klingande skönspråk och sonor lyrik, och den kom spårlöst bort. Eller rättare, den senare hade av den lundensiske försvenskaren utbytts mot den drift, som består i ymnigt bruk av glosor ur lärarkursen i psykologi och pedagogik. Tekniken är enkel. Där Calderön skriver något som betyder ”och hon svann utur min syn”, så sätter man i stället ”och hon svann ur synorganet”; eller ”svann utur min synförmåga”, eller ”och hon svann ur min pupill”. Det ger rimmöjligheter och en viss spexig effekt. Men den är stereotyp och håller sig knappast lika rolig stycket ut. Hur som helst är det klart att sådant drar med sig nödvändigheten av en leger spelstil. En del kritiker tog Gerd Hagman vid örat för hon inte gav en klassisk typ, utan skojade för mycket. De borde ha uträckt sina nypor över hennes axel åt dem som stod bakom henne. Innerst är naturligtvis orsaken till örtsted-teriet i detta fall, förutom ungdomlig akademisk funktionsglädje, framför allt en bristande tilltro till Calderons förmåga att ännu fängsla 307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free