DJUP OCH YTA och Irma Christenson bar största bördan, konstfullt knådande rätt sammanhängande människor ur den ganska människofientliga leran. En sammanslutning med namnet Arbetslag för svensk scenkonst, gav, under ledning av Karl-Erik Löfman, en del teateraftnar på teatern Galjonen i Gröndal. Där framfördes bl.a. den 5 febr, ett stycke av Werner Aspenström, kallat ”Att sova eller icke sova”. Det hade varit värt en fullviktigare giv. Med sin ironi och självironi, sina goda repliker och framför allt sin utpräglade nerv för det teatraliska representerade det något i svensk dramatisk alstring inte alltför vanligt. Tema: ungdom och mogenhet, revolution och desillusion, diktatur som diktatur. Två andra unga svenskar med dramatiska aspirationer kom till tals på en klubbteater-afton i Uppsala den 27 febr. Och de var mycket olika. Lars Helgessons ”Bakgård” var en intimistisk psykologisk slumskildring med en aning Tjechov eller Gorkij i luften och diskret ekoteknik i replikerna. En kvinna väntar sin man, som är inbrottstjuv och blir tagen; en blind väntar att kunden skall lämna hans hustru, som är prostituerad; han hoppas att det är en trevlig karl och gläds åt solen som värmer i ansiktet. Mycket mer är det inte. En stämningssak, en liten lavering, men med en stämning som man inte lätt glömmer. Denna sak bars upp i spelet främst av Jan-Olof Strandberg (den blinde) och Ingvar Kjellson (en neutral kamrat). Desamma bar som Kasper och Kaspers läkare också upp Lars Forssells ”Narren” på dess manliga sida, mycket talangfullt sekunderade av Fylgia Za-dig på spinnsidan, som Kaspers hustru. Ja, namnet Kasper nämns inte, men ”Narren” är alltigenom ett sentimentalt kasperspel, som vill kombinera weltschmerz med tokrolighet. Texten ingår, åtminstone till sin största del, i Lars Forssells diktsamling med samma namn, och kan läsas där. Man applåderar alltid gärna det slagets ansatser till mänsklig marionettunderhållning på scen, bara man sluppe ifrån att samma ungdomliga ansatser alltid utropade sig som den allena saliggörande Nya Konsten, varmed alla andra dramatiska riktningar obönhörligen skall dräpas. Men det slagets förhävelse är visst ofrånkomlig. Den tycks höra till ritualen även för det blygsammaste konstskapande av pantomimisk typ, och även Lars Forssell skyndade sig att efter premiären begå en härpå inriktad proklamatorisk brandartikel. Dagen därpå avreste han till Italien på stipendium, så han fick väl aldrig tillfälle se den italienska Piccolo Teatro di Milano, som for om honom i andra riktningen för att i bl.a. Stockholm ge sin berömda Gol-doni-föreställning av ”Arlecchino servitore di due patroni”. Den borde annars hos honom kunnat uppväcka en sällsam blandning av entusiasm och förtvivlan. Han hade där sett sitt dramatiska ideal realiserat, och det redan för länge sen, och med en vitalitet, en verve och en av långvarig tradition uppdriven skicklighet, som vi har föga hopp att i Sverige kunna efterbilda inom Lars Forssells generation eller ens någonsin. DJUP OCH YTA Filmkrönika av INGRID ARVIDSSON Gatans desperados. Manus: Luis Bunuel och Louis Alcoryza. Regi: Luis Bunuel. Ultramar Films. Djupfilm, bl.a. Around is Around, tecknad film av Norman McLaren. Niagara. Manus: Charles Brackett, Walter Reish och Richard Breen. Regi: Henry Hathaway. Fox. Avslöjad. Manus: Lenore Coffee och Robert Smith efter Edna Sherrys roman ”Sudden Fear”. Regi: David Miller. RKO. Sanningens minut. Manus: Henri Jeanson. Regi: Jean Delannoy. Franco-London Film. En söndag i augusti. Manus: Luciano Emmer och Casare Zavattini. Regi: Luciano Emmer. Colonna Film. Det skrevs nyligen om en ung svensk poet, Paul Andersson, att ”den vällustiga, vilt flammande förstörelsen visar sig inte kunna hålla stånd mot påminnelsen om ett barn som har gått vilse i hungerns labyrint”. Det är detta som har hänt också med skaparen av den klassiska ”Den andalusiska hunden”, Luis Bunuel, som nu har gjort en av de mörkaste och grymmaste filmerna om de vilda barnen. ”Gatans desperados” handlar om ett gäng pojkar som svältande efter mat och kärlek drivs ut på gatorna för att räddningslöst gå under, 311