DINO CAMPANA efter mycket rasslande av kätting och mycken brinnande andakt lämnade ön och staden vid ekvatorn åt det oroliga nattliga havet. Och vi färdades, färdades, dag efter dag: båtar tunga av varma motvindsfläktars mjuka segel passerade sakta: där vid akterdäck visade sig bronsfärgad för våra blickar en flicka av den nya rasen med lysande ögon och kläder i vind! och se: vild mot slutet av en dag framträdde den vilda stranden där nere ovanför det gränslösa havet: och där såg jag dynerna virvla bort som svindlande ston inåt den ändlösa pampasen utan en människoboning och flyende väjde vi undan dynerna och fram trädde över ett hav gult av flodens ofantliga skatters flöde: den nya kontinentens kustburna huvudstad. Kristallklart friskt och elektriskt var aftonens ljus och där: de höga husen som tycktes öde där borta innanför pirathavet vid den övergivna staden mellan det gula havet och dynerna................................. 328