LARS BERTIL WIKBERG moster Agneta tala med varann i rummet bredvid men undrade inte ett ögonblick över att mormor redan var vaken. Den dagen funderade han så intensivt på hur han bäst skulle kunna hjälpa sin mor att han fick en hcl rad tillrättavisningar för att han inte följde med ordentligt under lektionerna. Och sen blev det ju vanliga vardagar igen och han kom just inte på nånting som han kunde göra och tänkte inte så mycket på det heller. LARS BERTIL WIKBERG STAGNELIANSKT ODE For nattens vind i lönndom att förskjutas när träden sjungit stoftets vemodssaga kan inga tårar dessa sorger klaga när vid din korsväg avskedsmönstret rutas bor nattens vind där nya former gjutas i dröm och död fantomers skuggor jaga ur vanmakt skall ditt trots sin klinga draga när glädjens sista skymningsportar slutas men dessa snabbt förflugna horisonter skall spikas i ett minnes fj ärilsmonter och länge vittna om sin dödsminut en daggig ros som växt i diktens lundar blir offergåvan åt den tid som stundar när renegaten löpt den spända linan ut 342