VILGOT SJÖMAN manhang: att neurosen, störningen i gemen-skapslivet, ger bestämda känslor av ångest och overklighet. Ta Carl Carlsson som är mänskligt helt kontaktlös. Eller ta 8-åringen Lars Westrin 1946 som grips av en våldsam ”metafysisk skräckattack” när han är ensam ombord på Englandsbåten, och det just då han tänker på att hans sjuka mor (fadern är död) borta på konvalescenthemmet kan dö bort från honom. 4 Själens död De före döden döda, de hemligt hädangångna ... Joh. Edfelt. Det finns ett slags nyckelbegrepp hos Olle Hedberg: tanken på ”själens död”, som man kan utgå från när man vill närmare undersöka hur han ser på mystiken. Själens död — betydelserna är här flera. Det kan vara en död i psykologisk mening. Arbetet kan döda något inom en (Bo 1944). Den älskade kan dö. Då blir man själv en skugga. Karsten tänker det 1939, Blenda upplever det 1952. Den ”psykologiska döden” är ett slags skada i livskänslan: man upplever inte längre livets fullhet. Det kan vidare vara en död i moralisk mening. Den som vill kan ställa samman en hed-bergsk lilla katekes i ämnet. På frågan: När dör själen? lyder svaret: När egoismen fryser ner människan i likgiltighet och förakt för andra. På frågan: När får en människa en själ? lyder svaret följaktligen: När hon uppger konventioner och attityder och en annan människas bästa blir viktigare för henne än hennes eget. Men det psykologiska och det moraliska kan påverka vartannat. Olga Thimlin är ”psykologiskt” död sen hennes älskade Johan är borta — med honom är hennes enda mening i livet borta. Det är i det tillståndet av psykologisk död hon kan begå mordhandlingen på Blendas far. Efteråt ligger hennes själ moraliskt ”i ruiner”. I Blendasviten tillkommer något annat. Has-seldahl vet att han kan genomskåda människolivets bottenlösa skoj. Han kan se sakerna som de är. Men därutöver...? Han förklarar att ”det är möjligt att det finns något därutöver, tankar som aldrig blir tänkta, ord som inte kunnat utsägas — men de ligger i så fall utanför min räckvidd”. Det är en överrumplande bekännelse av ateisten Hans. Blenda blir också överrumplad: ”Du är inte död än.” Hon sade det automatiskt. ”Ho vet? Jag kanske är det”, svarade Hans. Själen kan också vara ”metafysiskt död”. Att inte kunna nå metafysiska kontakter — det är också en form av inre död. Den nyansen är såvitt jag vet inte tidigare uttalad hos Hedberg. Därmed är vi framme vid den punkt, den riskabla punkt, som ”Drömtydning” kretsar kring: där allt tillspetsas och knivblänkande vänds i sin motsats: Den människa som övar sig i det overkliga, som verkligen når metafysiska kontakter — vilka risker löper hon? Ja, dels hotas också hon av den ”psykologiska döden”. Hon går genom världen ”utan att riktigt vara med längre” (Svartström 1945). Men samma människa hotas av något mycket värre. De metafysiska upplevelserna kan slå över i en total likgiltighet för denna världen, som hotar att närma henne till den moraliska döden. Det är den punkt som uppenbarligen fascinerar Olle Hedberg. ”Drömtydning” är till stor del en gestaltning av detta förlopp. 5 ”Mystikerns känsloköld” Föraktet mot världen leder lätt till kärlekslöshet mot de enskilda individerna. ”Bekänna färg”. ”Vad var min tro?” frågar folkskollärar Danielsson i ”Bekänna färg”. ”Ingenting an 346