BREV FRÄN LONDON Författare kan med rätta känna sig uppmuntrade av varje tecken på intresse och god vilja som kungligheten visar deras verk, eftersom den s.k. läsande publiken inte är mindre benägen än andra samhällsgrupper att följa exempel uppifrån. Och i den mån som kröningen stimulerat både litteraturen och andra konstarter kan de med en viss rätt anse att de bidrag de kan ge till det allmänna bästa inte passerar utan erkännande. I en tid när få goda författare undgår mer eller mindre allvarliga ekonomiska svårigheter är detta något man kan vara tacksam för. Men det är alldeles absurt att, som några romantiska eller snarare sentimentala tidningsmän gjort de sista månaderna, förmoda att detta räcker för att förebåda en ny elisabetansk era. Den gamla sluga drottningen skapade inte den första perioden med detta namn, fast hon var dess lysande galjonsbild, och den unga, vackra drottningen kommer inte att skapa någon ny, fast hon säkert vore värd att regera över den om förhållandena vore gynnsamma för en allmän förnyelse av människans skapande energi när det gäller konst och litteratur. Till dess förhållandena på nytt blir sådana måste vi nöja oss med att uppnå vad vi kan prestera med de talanger vi har och med den hjälp vi kan få. Men vi får aldrig intala oss den bedrägliga tanken att ett understöd från the Arts Council eller ett uppdrag från B.B.C. kan skapa en ny Marlowe eller Shakespeare — det kan de lika litet som drottningens frikostighet kunde på 1500-talet. T. S. Eliots nya skådespel, ”The Confi-dential Clerk”, skall uppföras vid festspelen i Edinburgh i augusti. Det kanske kan intressera er att som ett P. S. till detta brev läsa den ännu opublicerade notis som jag skrivit till programmet: The Confidential Clerk, den betrodde tjänstemannen, i T. S. Eliots nya skådespel är anställd hos en framstående finansman, åt vilken han sköter både affärsangelägenheter och privata uppdrag. När pjäsen börjar har befattningen just övertagits av en ung man, medan dess ursprunglige innehavare, fast han pensionerats, förblir familjens betrodde rådgivare. Han meddelar sin efterfölj are att bland hans icke närmare angivna plikter också ingick att hålla ett öga på sin arbetsgivares tankspridda hustru och att taktfullt manövrera en tilldragande men tanklös ung dam som är inofficiellt förlovad med hans arbetsgivares protegé och kompanjon. Att den nye tjänstemannen tillsatts beror på en rad invecklade familjehemligheter, i vilka alla personerna utom en visar sig vara högst inblandade. Avslöjandena sker undan för undan och för med sig åtskillig situationskomik och ironiska kommentarer, men även en noggrann undersökning av de skrymslen där familjehemligheterna ligger dolda. Detta leder i sin tur till allvarliga betraktelser över personernas frändskap och till slutsatsen att det inte finns någon lätt utväg när det gäller att jämka samman en människas begär och hennes skyldigheter, vad han vill ha ut av livet och vad livet begär av honom. Se även illustration på konimentaravdelningen 365