JOHANNES EDFELT Arabesk en månkall afton Månens tjurhorn stångas med dimmans skynken, stångas med skogens pikar vid insjöstranden. 0, mina mannaårs sjö, min bortvändhets svarta vatten! Ett liv förrinner och våra frågor möter bara en port av månkall tystnad. — Tätare tystnad, en jättelik mur av tystnad ska i en skymning störta sig över dig, kväva också det ensamma i dig: du möter i tystnads tystnad den döda, förenas åter med henne som i livets begynnelse. Ringen är sluten. 408