STIG DAGERMAN och det är ganska gott. ”Fredsduva nödlandar i Laos” — vilken rubrik! ”Hennes spel flyter som varm honung” — från vilka änglar fick jag, recensenten, så sköna ord? ”AIK:s anfall hoppade som laxar förgäves i Djur-gårds-forsen” — inte illa av en enkel bollpoet. Som en djup suck av lättnad stiger pressdånet upp över Klara. De kliver ut i den ljusnande gränden och det är snart sommar och morgon och redan glöder teglet på Klara kyrka. Och framför dem ligger en lång tom grynings-gata och en lång tom bro och en gammal tom stad och en hög tom backe. Och sen är de snart hemma i ett kök med matvrå och ett fyrkantigt bord och på bordet en pilsner, en smörgås och en uppslagen tidning och inte långt borta är ett mörkt rum med en djup säng. Man har gjort sitt. Nu får världen göra resten. Man dricker ur. Man sväljer ner. Man knäpper opp i halsen. Det är bra skönt att leva. Det är det faktiskt. 426