BREV TILL EN UNG STUDENT Ludvig Nordström: ”Biblioteket. Djursholm.” Akvarell 1923. Tillhör Holger Ahlenius Med Zola tar dikten ännu ett steg framåt. Mellan honom och Balzac är att notera det egendomliga fenomen, som hette Flaubert, individens och den individuella total-vyns siste store tragiske diktare. Hos honom kämpade sig den europeiska andan litterärt ur den individuella begränsningen hos Balzac men utan att jinna ersättning för vad som med den enskilda individen lämnades. Hos Zola finner man början till en dylik ersättning. Hans litterära skildringsenhet är icke längre individen utan familjen eller släkten. Men (jag sammanfattar och förkortar) han står på krönikans ståndpunkt. Han är en laborator, en litteraturens Pasteur och en utomordentligt betydelsefull förelöpare till den nya litterära perspektiv-läran. Han placerar nämligen orsakerna till individernas handlingar utom denne själv och gör individen till en funktion av en hos honom (Zola) ännu icke påvisad större gemensam enhet. Denna nya enhet — mänskligheten — uppstår i England. Jag nämner linjen Winwood Reade, Samuel Butler, Wells. Denna individens förändrade ställning på jorden är inte mer märkvärdig än jordens förändrade ställning i världsalltet genom den modärna astronomien. Jorden har genom astronomiens upptäckter varken upphört att existera eller att inträssera oss, den har snarare fått mångdubbladt inträsse och betydelse. Sammaledes med individen på jorden.” Som ni ser lägger jag huvud-vikten vid skilsmässan hos romantiken mellan delen och det hela, individen och samhället, och jag citerade i föredraget på Estetiska föreningen (Om den borgerliga romanens upplösning) Goblot för att visa, att den modärna logiken och ve-tenskaps-läran förklarar varje individuell tanke såsom oförmögen att nå objektiv visshet, d.v.s. oförmögen av värkligt vetenskaplig prestation. 429