EGON KÖTTING der och utspekulerade begrepp bara för att vi på höjden av vetenskap och empirism åter skall vända oss till honom och upprätta ett förhållande av begynnande insikt?” — Så slutar rationalisten och skeptikern Musil i en ”dagsklar mystik”. Den bättre värld som han och hans följeslagare Ulrich syftade till låter sig förverkligas bara i en metafysisk dröms utopi. Läsaren och iakttagaren har bara att konstatera att Musil till slut tog fasta på andra arv från den tid som var hans: kättaren blev mystiker. Tron som gått förlorad måste erövras på nytt. Musil förunnades aldrig slutföra sitt livsverk. Han var just i färd med att utforma det kapitel som bär rubriken ”Atemzüge eines Sommertages” då en hjärnblödning drabbade honom. En stund tidigare hade han i sin tunna blå skrivbok noterat: ”Klockan 11, två cigarretter” — en del av den ranson som läkaren utmätt. Musils änka lät i slutet på året i en zürichtidning publicera en inbjudan till subskription på band 3: ”Som bekant ägnade Musil sina sista år, som han måste tillbringa i landsflykt..., åt att fullborda sin roman ’Der Mann ohne Eigenschaften’, och det skedde under omständigheter som blev allt svårare.” Efter fru Musils död ordnade dr Frisé diktarens efterlämnade papper, och 1952 kom romanen som helhet för första gången ut. Rowohlt var förläggare och volymen omfattade mer än 1 600 sidor. Översättning av Ragnar Thoursie 448