SOLSKENSSVERIGE OCH LOPPMARKNAD Bilderboksintryck av ÅKE JANZON Faktiskt ryckte jag till en aning när jag såg uppgiften att en ganska exklusiv svensk fototidskrift gick ut i en upplaga på över trettiotusen exemplar. Men på några dagar har jag blivit mycket visare och har nu praktiskt taget insett nakna sanningen: människan är en kamera. Tog jag inte i kväll ett otal bilder under den korta vägen mellan Djurgårdsbron och Rosenbad? Visserligen knäppte ögat ljudlöst men ännu kan jag framkalla mycket av filmen. Redan takryttaren på Nordiska museet, ärg- Albert Olsson (text) och Erik Liljeroth (foto): Halland. Allhems förlag 1953. 29: 50. Harry Martinson och Sven Öjvind Swahn (text) och Erik Liljeroth (foto): Blekinge. Allhems förlag 1952. 29: 50. Richard Holmström m.fl. (text) och Erik Liljeroth (foto): Göteborg. Allhems förlag 1952. 29: 50. Gunnar Dahmén (text) och Erik Liljeroth (foto): London. Allhems förlag 1951. 28: 50. Eyvind Johnson (inledning) och K. W. Gullers (foto): England. K. F:s förlag 1951. 18:50. Sigurd Hoel (text) och K. W. Gullers (bild): Norge. K. F:s förlag 1951. 16: 50. K. W. Gullers: Gullers nya Sverigebok. Norstedts 1952. 18:50. Stieg Trenter (text) och K. W. Gullers (bild): Gamla Stan. Norstedts 1953. 19: 50. Sven Stolpe (text) och Rune Hassner (foto): Sköna Frankrike. Wahlström & Widstrand 1951. 27:50. Göran Schildt (text) och Tore Johnson (foto): Paris hemliga tecken. Wahlström & Widstrand 1952. 18:50. Bo Setterlind (inledning) och Hans Malmberg (bild): Närmare Dig. Wahlström & Widstrand 1951. 11:—. Eva Wennerström-Hartmann (text) och Hans Ham-marskiöld (bild): Värmland det sköna. Wahlström & Widstrand 1951. 18: 50. Birger Lundberg (text) och Gustav Hansson (foto): Byarna utom skogen. K. F :s förlag 1952. 13: 50. Fritiof Nilsson Piraten (text) och G. W :son Cronquist (bild): I Österlen. Utgiven av Simrishamns sparbank 1953. 15: —. 4 BLM 1953 VI grön mot en purpurviolett himmel, förmodligen skapad av det gudomliga ljuset från Gröna lund, var ett färgfoto av massivaste verkan. Inte utan tillfredsställelse fortsatte jag mina försök i spårvagnen och lyckades utan svårighet dubbelexponera en finnig student som efter bästa förmåga sökte identifiera sig med en flicka av jämförelsevis romersk extrak-tion. Strandvägens glesa ljuspunkter och Kungsträdgårdens ljusfyllda myrägg effektfullt ordnade som i en atommodell, af Chapman i skymningen matt blank som en halvdöd sill, vattnet i Norrström med sina obeskrivliga skiftningar mellan såpa och tenn, marschal-lerna på Strömparterren som gjorde plåten suddig och mitt emot mig ett par uttryckslösa flickögon — vad fotograferade de? Eller hade de redan sett för mycket? Nej, ingen pensel och duk kan längre lära mig hur en stad ser ut, i varje fall inte en stad i mörker, som ju inte är någonting annat än en stad i ljus. Jag har gått in i det tredje seendet, bor på bottnen och ser med sepiornas ögon, jag ser med kamerans öga och är förtvivlad. Förtvivlad därför att jag i enlighet med min någorlunda kinesiska bildning vill ha en ordning, ett system i mitt seende men kameraögat ser vad som helst. Vad som helst? (Det var en gång en forskare, han forskade i tjugo år men han hittade aldrig något problem. Det var en annan forskare, han hittade ett problem innan han började forska, och så värst lång tid kunde det ju inte ta att lösa det, om det nu gick att lösa.) Utan gåvan att finna lönar det sig inte att söka. Och den som finner en fråga är nästan alltid en konstnär även om han som hjälpmedel har något så fulländat som en Rolleiflex eller en Hasselblad-kamera. Men den som bara finner svar — på solskensönskningar eller gla-mourbegär — är en fäsör. Det skulle vara mig främmande att dela 449