ÅKE JANZON Solskenssverige. (Gullers) upp de utomordentligt skickliga yrkesmän vars arbeten jag nyligen studerat i så grova kategorier. Att alla dessa fotografer är mästare i att hantera en kamera är uppenbart. Och om jag i det följande kommer att värdera deras växlande prestationer vill jag ange som värderingsgrund mina otekniska och osakkunniga utgångspunkter: jag sätter undran över bekräftelse, frågan över svaret, överraskningen över igenkännandet, det överraskade motivet över det förberedda, den spontana gesten över den beräknade posen. Jag föredrar tillfälligheten som ser ut som en tanke framför den utstuderade symbolen. Men jag är samtidigt svag för den medvetet beräknade uppbyggnaden, strukturen, kompositionen — och tyvärr är den lättast att finna i mängder av bilder som i allt övrigt är mig tämligen likgiltiga. (Här kan man alltså finna inkonsekvenser i min bedömning och tillika en antydan om hur svåra estetiska bedömningsproblem fotografiska bilder erbjuder.) De böcker om Halland, Blekinge och Göteborg som Allhems förlag givit ut är redan genom sitt format och sin ytterligt påkostade utstyrsel praktverk — tunga och gedigna att väga i handen. De omfattande inledningarna är slösande rikt illustrerade med ett kulturhistoriskt bildmaterial som reproducerats på ett alldeles överdådigt sätt. Man kan nämna hela den kavalkad av oljemålningar, litografier, stick, teckningar och kartor som är återgivna för att belysa Göteborgs historia, de utmärkta färgreproduktionerna av Halmstads-målarnas senare verk i Hallandsdelen och i Blekingevolymen kanske framför allt de utsökta sepialaveringar och teckningar som bär Erik Langemarks signatur. Allt detta ger Allhems stads- och landskapsmonografier fullt tillräckliga värden: upplysning, underhållning och estetiskt behag. Fotografen Erik Lilje-ROTH behöver bara bära halva bördan av ansvaret för dessa böckers välförtjänta framgång och ändå är hans prestation redan kvantitativt så imponerande att man har svårt att fatta hur han på några få år har kunnat ta det tusental bilder som det sammanlagt rör sig om. Det blir så mycket svårförklarligare som det i så hög grad är ett Solskenssverige och ett Som-marsverige han har förevigat. Och här vill man ställa sig en smula kritisk. Är inte sommaren litet för sällsynt i det här landet för att göras till en så överväldigande representativ inramning av vårt liv och landskap? ”Ätta månader vinter och fyra månader dåligt spark-före” — ungefär så har en författare sammanfattat sitt intryck av vårt klimat. Han kommer att bli häpen om han tittar på Sverige genom Erik Liljeroths kameraögon. En göteborgare eller åtminstone en västgöte som bevarar en viss paraplyrespekt för det regniga Göteborg kommer också att prisa Erik Liljeroths lysande tur med vädret. Nu är Liljeroth inte någon man som till varje pris döljer sanningen — det finns åtminstone ett par vyer i hans Göteborgsbok där det nyss har regnat: se på gubbarna vid Järntorgsbrunnen hur vackert deras nunor speglas i den stora fula vatten-pölen! Och där finns en bild av regn vid Skeppsbron! Richard Holmströms lilla kommentar ”det typiska göteborgsklimatet” är nästan en förolämpning mot Erik Liljeroths bok. Bilden är också unik ur andra synpunkter. En komposition av svagt fladdrande ljus och mörka former i vild upplösning — lätt erinrande om en reproduktion i svartvitt av en sen Monetmålning. Mest urskiljbara är ett par paraplyer som simmar som svarta blanka maneter i ett hav av dis. Sådana bilder, farliga, experimentella, smugglar inte Erik Liljeroth varje dag in i sina bilderböcker. ”Han prutar 450