SOLSKENSSVERIGE OCH LOPPMARKNAD och nedifrån så att det speglar sig i ett hav av våt asfalt och växer till ett monument över ödslighet i den yttersta av utkanter. Fotoesteten och reportern — Tore Johnson försöker förena bådas instinkter och lyckas ofta. Hans reportage kan ibland bli väl massivt kuriosi-tetsbetonat — både högen med trasiga väckarklockor och det läckra fatet med övergivna lösgommar blir för mycket även för den som tycker att Porte de Clignancourt är en ganska intressant plats. ”Nu detta liv är inte någon byskola” säger Willy Kyrklund så lugnt och träffande i sin senaste bok. ”Nu detta liv är heller icke någon loppmarknad”, vill man gärna tillägga. Det gäller att lägga sitt intresseområde i mellanregionen som är vid nog. Närmare byskolan och åter till Solskens-sverige för oss fotografen Hans Hammar-skiöld i ”Värmland det sköna” där nästan allt är leende och vackert. Att Hammarskiöld ändå är en sensibel artist visar några utomordentliga bilder — jag har särskilt fäst mig vid bilden av den ensliga strandväxten med de långa lansettbladens gracila skuggor mot den långgrunda strandkanten. En lika skicklig fotograf och kanske mindre traditionell är Gustav Hansson som tillsammans med Birger Lundberg gjort en bok om ”Byarna utom skogen” — inte minst Lundbergs utmärkta text som är en fint genomförd skildring av årsrytmen i en hälsingeby gör den till en beaktansvärd bok. Beaktansvärd kan man däremot inte kalla den egendomliga produkt som heter ”Närmare Dig, lyrik ur den svenska psalmboken” och utgivits av Bo Setterlind med illustrationer av Hans Malmberg. Nog är psalmurvalet påfallande originellt och några av Malmbergs bilder, särskilt de exotiska, av ett visst intresse men helheten är enbart en kuriositet. I och för sig vore det väl tänkbart att illustrera ett psalmurval med moderna fotobilder — även om genren minst av alla littera turarter är lämpad för dylika lekar — men då måste det ske med ett större uppbåd av intelligens och känslighet och med mindre lösaktiga associationer än i ”Närmare Dig”. Färgbilder är det av de nu nämnda fotograferna endast Erik Liljeroth som vågat sig på att låta reproducera, men de kan i hans fall knappast konkurrera med hans vanliga bilder om intresset. I den vackra volym ”1 Österlen” som Simrishamns sparbank utgivit för att hugfästa något sitt jubileum har fotografen G. W :son Cronquist låtit ingå ett flertal färgbilder av vilka ett par är av anmärkningsvärt fin konstnärlig verkan. De mest lyckade är de som har en tendens till monochromi eller åtminstone inte rör sig med mer än två till tre färgtoner. En flioka som plockar tulpaner i Hammenhög ser ut som en cigarrlocksprinsessa men några betgallrare på fältet i blåtonade arbetskläder är redan bättre — bilden ser ut som en målning av någon efterföljare till salig Millet. Men det finaste i färg är en bild från Hammars backar med fält i grönt och brunviolett. Till dess fina verkan bidrar otvivelaktigt fotografens säkra sinne för strukturer. För det mesta håller sig visserligen också Cronquist som flertalet av sina kolleger till Solskenssveriges domäner men han väjer inte för att ta med bilder så okonventionella att Liljeroth och kanske till och med Gullers skulle ha ryggat tillbaka. Bilden av den lilla stöddiga femåringen mot en grå och blåsig bakgrund är inte solskens-svensk. Trumpet, morskt och självsäkert ser hon på fotografen och avvaktar brutalt hans snara försvinnande. Fritiof Nilsson Piraten som har skrivit bildtexterna — de kärnfullaste och mest välformulerade av alla — tolkar bildens mysterium med psykologisk suveränitet: ”hon har skött hönsen och känner människans herravälde över djuren.” 453