KOMMENTARER OCH NOTISER förlag kostat på boken en ”tvättning”, kanske med det utslätande resultat som antyds i ett av svaren, men kanske också en räddningsaktion som gett författaren tillbaka en del av hans egen ton och räddat boken från många fel. Målet måste ju vara att alla översättare är så kunniga och ansvarsmedvetna personer att den konstnärliga sidan av tolkningen blir en sak mellan författaren och översättaren enbart och att översättaren har samvete och förmåga nog att försöka göra författaren så stor rättvisa som möjligt. Sedan är det naturligtvis en sak för sig att även en ren felöversättning någon gång kan ge boken ett plus. Vi läste i vår barndom en sjöroman, översatt från danskan, där det berättades att kaptenen kom upp på bryggan, ”åtföljd av en liten björn som aldrig lämnade honom”. Detta husdjur, så mycket pittoreskare än papegojor och skeppshundar, sysselsatte länge fantasin, till dess vi en dag med vemod erfor att ”en lille bjørn” på danska är något så föga pittoreskt som en baksmälla. Som en illustration till översättarens svårigheter har vi också gj ort ett litet experiment till detta nummer. Bengt Anderberg sände oss i våras sin lilla fina skiss ”En morgon för 100 år sedan” och den tog vi till försöksmateriel. Under sommaren har Anderbergs skiss översatts till engelska av en expert på sådana procedurer, känd för sin omsorg och känslighet. Därefter lämnade vi den engelska texten till en av de mest ansedda och kunniga svenska översättarna och bad honom överföra den till svenska. Han hade inte sett originalet och visste inte författarens namn. För att ge honom en möjlighet att träffa tonen angav vi dock att det gällde en skildring från Sverige av en person på några och trettio år. Experimentet får naturligtvis inte tas för mer än vad det är. Stycket är ju mycket kort och översättningen har passerat ett filter mer än vad i varje fall tolkningar från de stora språken till svenska brukar göra. Men det har ändå sitt stora intresse, som exempel på de svårigheter som möter när man skall överföra en konstnärligt kvalificerad text till andra språk. Att växlingen mellan förfluten och närvarande tid i Anderbergs text fallit bort beror på att den engelske översättaren inte ansåg sig kunna bibehålla den; i övrigt har vi inte kunnat komma på någen av tolkarna med några felaktigheter. (Den engelska texten har vi tyvärr inte plats att återge; den BLM-läsare som är speciellt intresserad kan få en avskrift.) Resultatet har blivit en förvånande samstämmighet i stort, som vittnar gott om skickligheten hos de yrkesmän som skött saken, men det kan ändå inte förnekas att mycket av doften, av de små fina nyanserna i originalet förflyktigats. Hade vi valt ett stycke mer rättframt berättande prosa hade uppgiften kanske blivit enklare, men vi ville just visa på bekymren i fråga om det subtilt artistiska. Efter vår mening kan resultatet av experimentet anses som ett förtroendevotum åt översättningen vad hederligheten angår, samtidigt som det visar på det omöjliga i att träffa precis, som flera av deltagarna i en-quèten talar om. Den svenska litteraturen får ofta gå vägen över ett annat språk — engelska, tyska eller franska — när den flyttas till mindre eller mer avlägsna språkområden. Pär Lagerkvists ”Barabbas”, är t.ex. vid detta laget översatt till 22 språk, bl.a. japanska, hebreiska och flera indiska och därvid har man ofta inte använt det svenska originalet utan en översättning till något av de stora språken. Goda översättare från svenska är därför en viktig förutsättning för att svensk litteratur skall nå utanför Skandinavien. En annan är goda introduktioner. Till BLM:s redaktion kommer ganska ofta resande utlänningar, litterära journalister, yngre författare och essay - 484