KOMMENTARER OCH NOTISER hade alltid funnits personer med rykte för att vara roliga och han hade därför varit hänvisad till andra roller. I sin senast spelade film, ”Kvinnors väntan”, hade han emellertid lagt in cn munter scen mellan ett äkta par, som råkat fastna i en hiss. När han i biografsalongen hörde folks våldsamma munterhet över den komiska situation han själv skapat, greps han av en sällsam lycka och en aning att nya marker kanske låg öppna för honom. Vår fråga om detta betydde ajöss åt farbror Erland, åt Jack och andra djävulens ombud besvarade dock författaren med ett vänligt varggrin, som inte gav några mer bestämda upplysningar. Vi lyckades emellertid runda av samtalet genom att ur hans händer rycka ”Historien om Eiffeltornet”, ett avsnitt ur en ännu ospelad pjäs, som återfinns i detta häfte. Pjäsen är skriven före den nya periodens inbrott, men som episoden utvisar har infall av fantastisk, om också mörktonad, humor inte heller förut saknats i Ingmar Bergmans stundom något ensidigt bedömda produktion. Den fabulöse Faust är ett namn som kanske ger BLM:s läsare vissa litterära associationer, men om Ni vädrade dessa inför en prenumerant på den amerikanska tidskriften The Fabulous Faust Fanzine, skulle han bli mycket överraskad. Den hängivna kretsen kring publikationen i fråga bryr sig antagligen föga om Mefistofeles och ännu mindre, kan man gissa, om Margareta. De behöver inte läsa mer än en enda författare, deras fritid är ändå fylld. Denne författare hette Frederick Faust och besvärades föga av produktionshämningar. Mest känd blev han som Max Brand, specialist framför allt på ”westerns”, cowboyhistorier, men han skrev också detektivromaner, polarhistorier, science fiction, spionhistorier, läkarromaner, riddarromaner och äventyrs-historier i allmänhet, under talrika pseudonymer, av vilka 18 hittills är kända. Detta kan inhämtas i ”Max Brand, the Man and his Work”, av Darrell C. Richardson, en baptistpastor från Kentucky, som vigt sitt liv åt att upplysa världen om Fausts förtjänster; han utger även The Fabulous Faust Fanzine, som enbart sysslar med Faustiana. Faust föddes i Seattle 1892 och upplevde en stormig ungdom med många olika jobb längs Stilla havskusten. Efter första världskriget slog han sig på att skriva och kom snart upp i en takt av en roman var tredje vecka. Omkring 200 av dessa är utgivna, resten ligger begravda som följetonger i ”pulp magazines”. Sin största framgång hade han med Vilda Västern-romaner. Hans outsinliga fantasi kastade ut historier om boskapstjuvar, falska sheriffer och käcka cow-girls i en fors, strid som Colorado River. Några av dem, ”Singing Guns” och ”Destry Rides Again”, har blivit smärre klassiker och tryckts i flera millioner exemplar, medan det mesta f.ö. verkar att vara schablon. Detta framgår dock endast indirekt, genom citat och referat, av mr Richardsons studie, som är fylld av den mest vulkaniska beundran för Brand & Co, både vad kvantitet och kvalitet angår. Faust beräknas ha skrivit lika mycket som Edgar Wallace, E. Phillips Oppen-heim, J. S. Fletcher och alla som kallade sig Nick Carter tillsammans och han anses av sin biograf höra till tidens stora litterära gestalter. Själv ansåg Faust att hans äventyrshistorier var ett medel att tjäna pengar, inget annat. Han skrev dem på elektrisk skrivmaskin i ett särskilt rum i sin villa i Florens och låste in böckerna för sina barn. Sin prestige satsade han i stället på sin, såvitt man kan se ganska livlösa och efterklingande poesi. Den skrevs vid ett antikt skrivbord, med gåspenna, och gavs ut i två samlingar, de enda böckerna under hans eget namn. Frederick Faust stupade som krigskorrespondent i Italien 1944, efterlämnande, enligt vad hans trogna beundrare räknat ut, c:a tjugofem millioner ord. 486