INGMAR BERGMAN HISTORIEN OM EIFFELTORNET Scenen är hämtad ur Ingmar Bergmans hittills ospelade pjäs ”Joakim Naken’. Handlingen tilldrar sig i Lyon strax ejter sekelskiftet och Joakim är regissör i en av tidens första kinematografiska ateljéer. Ansatt av personliga och konstnärliga svårigheter har han emellertid bytt existens med en annan person och bor nu inkognito i ett inackorderingsrum. Han talar med värdinnans dotter, Marthe. Joakim: Jag tittar på den här tavlan av Parisutställningen. Marthe: Oh ja! Joakim: Eiffeltornet. Marthe (nickar tyst). Joakim: Har ni sett en kinematografbild? Marthe (skakar på huvet). Joakim: Det är rörliga tavlor som visas på en vit duk. Marthe: I olika färger? Joakim: Jo. Ibland. Men det är svårare att göra. Vanligen är det i svart och vitt. Marthe: Skulle man kunna göra en rörlig tavla av mamma när hon går och köper tomater eller er som spelar kontrabas ... Joakim: — eller Marthe som står i karet och tvättar sig. Alldeles naken i solskenet. Jo, det kan man. Marthe: Jag tycker det sista exemplet var opassande, monsieur. Och ni skulle inte sagt det om min mor hade varit närvarande. Joakim: Absolut inte. Marthe: Jag borde vara ond på er, men mamma säger att ni är så olycklig. Det har jag också märkt själv. Joakim: Förlåt mig, Marthe. Jag ska inte säga så mer, det lovar jag. Marthe: Kan man visa Eiffeltornet också. Nej, det går inte, vad dum jag är. Det är alldeles för stort. Joakim: Man kan visa Eiffeltornet också. Marthe: Nu driver ni med mig, monsieur. Joakim: Jag försäkrar. Och inte bara det. Man kan trolla också. En hel historia skulle man kunna göra om Eiffeltornet. Marthe: Berätta fort innan mamma ropar, för då måste jag gå mesamma. Joakim: En het julidag, jag tror till och med i veckan före nationaldagen år 1900. (Fundersamt.) Får stå i en text. Sen visar man en bild av tornet. Marthe: Är det tidigt på morgonen eller senare på dagen när solen är som hetast? Joakim: Det är just vid den tid då trafiken är som starkast och då många mänskor med bävan skådar ut från tornets högsta topp ut över Paris som förlorar sig i soldiset. Marthe: Vad händer då? Joakim: Eiffeltornet har inte känt sig riktigt på humör alltsen det vaknade på morgonen. En sorgsen trånad har spritt sig i hela järnkonstruktionen och han känner en besynnerlig oro i sina fyra fötter. Marthe: Åh! Eiffeltornet är en man, monsieur, det visste jag inte. Joakim: Naturligtvis är Eiffeltornet en man! Vad trodde ni annars? Marthe: Och nu var han väldigt lessen. Joakim: Inte lessen. Men längtansfull. På ett besynnerligt obestämt sätt. Och så kliade det på honom med alla hundratals mänskor som kilade omkring på hans kropp och plötsligt var det så stretigt och klibbigt med hissarna som kröp upp och ner för hans ben. Marthe: Det måste man ju begripa. Så varmt som det var just den dagen. 498