INGMAR BERGMAN Marthe: Sen då. Joakim: Jag vet inte. Marthe: Nu som det var så spännande. Joakim: Antingen gick han väl tillbaka eller också dränkte han sig. Marthe: Så förfärligt sorgligt. Joakim: Han kunde ju i alla fall inte vara så särskilt glad längre, när han ideligen måste tänka på att han var en mördare. Marthe: Jamen det kunde han ju inte hj älpa. Joakim: Kunde stått kvar. Marthe: Jamen nu fick han ju ändå vara lycklig en gång i sitt liv. Åh, ni hör inte på . vad j ag säger. Joakim: Vill ni inte höra om ”mannen som förvandlade sig till en pudel” eller... Marthe: Nej tack inte nu. Joakim: Men stanna hos mig! Ni kan ju sitta där borta vid fönstret med ert handarbete. Jag ska inget säga, ska vara tyst, bara ligga här och vara nöjd med att ha er i närheten. Marthe (skakar på huvet). Joakim: Har jag gjort er ledsen. Marthe (skakar på huvet). Joakim: Vad är det Marthe? Marthe: Vill ni inte vara snäll att släppa min hand. Joakim: Förlåt mig. Marthe (ser hastigt på honom, går därifrån. Joakim: Jaha! Joakim! (Far upp på golvet och tar kontrabasen, spelar några toner. Börjar därefter en högst märkvärdig dans, inrutande golvet i olika fält.) Joakim: Om jag själv är Eiffeltornet denna heta morgon... och mänskorna krälar på mig... nej först är det nattvinden som kommer från Atlanten... jag känner nattvinden. Vore ingen svårighet. Eiffeltornet! Ha! Går bortåt. Dansar över skogar och fält och plumsar så försiktigt ner i kanalen, men då han först får syn på havet stannar han upp, full av förvåning och kanske lite skakad. Såg havet ut på det sättet... Sen står han med vattnet till halsen och ser på de efterlevande som bara ror runt och tittar och han blir mer och mer dyster. Nu är frågan: Ska denna kine-matografbild sluta lyckligt eller tragiskt. Går han tillbaka och är på plats precis den fjortonde juli eller går han ut och sjunker ner i Atlantens djupaste vattengravar. Jag kan höra direktören: Låt oss få något ljust på slutet! Har ni sett kassarapporterna? Såga inte av den gren ni själv sitter på, monsieur! A ha! Jag vet: Eiffeltornet gör ingendera! Han tar sig över till New York och gifter sig med Frihetsgudinnan och de levde lyckliga i många hundra år. Nå, herr direktör, var inte det ett lyckligt slut? Ni blir alltför fantastisk, monsieur Joakim! Vi kan inte följa er! Har ni sett kassa ... såga inte... publiken vill... något ljust... (En klocka slår återigen.) Joakim: Vad slog hon? Jag måste klä på mig och gå till théstället för äldre damer och tillsammans med mina kolleger spela de senaste valserna. Var har jag mina pantalonger! Jag kan se reklamen: Eiffeltornet står i engelska kanalen. Senaste nytt. Eiffeltornet borta! Regeringen avgår. 500