METAMORFOS LENNART NILSÉN-SOMRE Ur Febervaka för trött att fira mitt flaggspel om kvällen — regnvåta trasor i gryningsljusets olust besvikelsens murkna trasor färglösa av sin alltför långa väntan varför skulle jag längre resa mig upp eller ropa? — inget av mina ansikten kommer ju då jag kallar och vad skall jag med ett ansikte till — för dunkelvrårnas gråa råttor eller för spindlarna? nycklarna ha rostat fast i sina lås och gångjärn och fönsterhakar gnissla dygnet runt för trött att längre täta dragets springor eller göra upp eld i kakelugnen eller stänga för regnet — för trött att ens tänka på detta fyren blinkar in sitt periodljus — eller är det dagar och nätter som växla? måsar hungerskräna dygnet runt — eller är det gälla röster ur längesedan? nyss fladdrade en fjäril in i sommarrus — men redan hösten maktlös bränns av köld för trött att ens längre öppna för röster är detta min förstumnings enda bön: Stormäktige fyrmästare släck ditt blinkljus! Barmhärtige herre över vindar och regn — låt det då äntligt bli tyst att jag får sova! och hämta in mina flaggor och vimplar o glömskas natt och plåna ut min fåvitskhet! 502