METAMORFOS VI För mig finns inga ord: jag pekar ut mot havet och du ser ett skepps lanternor släckas av horisonten där. Jag pekar upp mot himlen och din blick tänder stjärnorna, lockar dem till dans. Jag sitter tyst: om du ännu orkar lyssna ska jag berätta för dig sagan om Mariabilden och en munk som inte visste någon bön. LASSE SÖDERBERG Två dikter I Vi rymde från skolan en dag då molnen hängde lågt. Djupa sommarskogar var vår hemliga tillflykt. Bland nässlor och fasaner drömde vi mäktiga katastrofer, sagostäder, furstliga rikedomar. Världen var alltid av glas, det fanns häckar kring varje trädgård, men översvämmade av barnslig förtjusning sprang vi ut i glömskan. En dag vaknade vi på en bädd utanför tiden. Bäckar rann i våra fingrar, flickor med ljusa kroppar lekte mellan luftiga träd, skepp tunga av glädje gled ut genom skolans fönster, mot bottenlösa äventyr, mot en himmel av mjuk mossa. Sedan sprang vi bort från våra förfrysta drömmar, från böcker i klotband och lärarens skugga 505