BOKRECENSIONER till någon välsignelse för sina medmänniskor. Otto Karl-Oskarsson tycks inte heller riktigt hålla med Gun Britt-Mari. Ty den gången då hon som skolflicka ljög en vacker lögn för den stackars Vilma Laru, då protesterade visserligen hennes eget samvete, men både mormor och mor tyckte att hon hade gjort rätt och att det var viktigare att vara snäll än att tala sanning. — När ”Hel och Ren” slutar har Otto Karl-Oskarsson fört Gun Britt-Mari in på vad som skulle kunna kallas ”bättringens väg”. Det skulle vara intressant om han ville skriva ännu en bok om henne och tala om huruvida denna ”bättringens väg” kommer att leda till f. d. skökans traditionella stelnande i dygdesam respektabilitet eller om den kommer att leda till godhet, generositet, ansvarskänsla — till mogen mänsklighet. Elisabeth Tykesson FROMT BUDSKAP Gösta Carlberg: Hemlängtan. LT:s förlag 1953. 16:—. År 1940 utgav Gösta Carlberg berättelsen ”Heliga tre konungar”, ett broderi över den bibliska historien om de tre vise männen. Denna berättelse har inarbetats i den nu föreliggande boken ”Hemlängtan”, vars senare del under rubriken ”Konungarnas gåvor” ger en skildring av människor och skickelser i evangeliernas värld: legenden om guldklotet, rökelsekaret och alabasterflaskan förs här fram till Kristi pinas tid. ”Hemlängtan” är en bok som tydligt avtecknar sin karaktär av moralisk traktat i legendens form. Den ur rådsherrarnas krets utstötte Charsum ben Gambia blir författarens språkrör framför andra, då det gäller att tolka och utveckla det fridsbudskap som är bokens moraliska tema. De människor som Gösta Carlberg här följer på deras inre och yttre vägar når i flera fall den insikt som han anser vara den väsentligaste: de når en ”fromhetens hängivelse” som kommer dem att förverkliga sitt sanna jag. Charsum är denna fromhetslängtans vältalige och ivrige förkunnare: stadgarna, Lagen och läran skjuter han åt sidan, men hjärtats, sinnets fromhet blir för honom det enda nödvändiga, det enda centrala. Så kan man säga, att författaren i symbolisk form velat framföra ett moraliskt ärende som till sin anda är evangeliskt. Hans legend handlar om människor som äger ”himmelriket inom sig”. Den viktigaste inspirationskällan för Gösta Carlberg har naturligtvis i detta fall bibeln varit. Men man misstar sig säkerligen inte om man understryker att Tomas Manns romancykel om Josef och hans bröder också varit ett incitament för honom. Vissa partier i hans berättelse har färg och rörelse — vid läsningen av några avsnitt kan man få i tankarna den gamla hederliga romanen ”Quo vadis?”. Carlbergs kännedom om miljöer och tänkesätt under det historiska skede han skildrar är säkerligen gedigen och ingående. En annan sak är att hans gestalter sällan får den betydande episka konstens plasticitet. Det beror endels på predikoavsikten, ivem att framföra det fromma budskapet. Men det beror också på författarens stil som ofta nog kan bli prövande i sin brist på koncentration, verklig särprägel och uttryckskraft. Johannes Edfelt HINSIDES BRÄNDERNA Östen Sjöstrand: Återvändo. Bonniers 1953. 7:50. Öster Sjöstrands båda tidigare diktsamlingar, ”Unio” och ”Invigelse”, kom 1949 och 1950. De hade en mogen och sträng gestaltning, en auktoritativ egenart som både då och senare har utgjort en ganska isolerad avvikelse från de dominerande inspirationerna i den yngre poesin. Å andra sidan var det inte något helt lågt pris som Sjöstrands poesi måste betala för denna egenart. Ty strängheten och renheten var inte i första hand en välbalanserad organisering av ett kontrastfyllt material, utan snarare en kontroll som utvalde och raffinerade ända intill förtunning och utplåning av betydelserna. Den exakta mosaiken av asketiska, fragmentariska och abstrakta skärvor fungerade som försvar och uteslutningsmetod. Renheten var i viss mån en följd av abstraktionen snarare än av perfekt behärskning. Sjöstrands treåriga tystnad har inte varit ofruktbar. ”Återvändo” är resultatet av den egenartade process som innebär att en konstnär ger upp sina tidigare resultat, avstår från en konstnärligt lukrativ egenart i det mindre formatet för att i stället börja från utgångsläget i ett oprövat och riskfyllt, större format. Sjöstrands nya diktsamling har inte samma slutna och välkontrollerade enhet som de båda 534