Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till någon välsignelse för sina medmänniskor.
Otto Karl-Oskarsson tycks inte heller riktigt
hålla med Gun Britt-Mari. Ty den gången då
hon som skolflicka ljög en vacker lögn för
den stackars Vilma Laru, då protesterade
visserligen hennes eget samvete, men både
mormor och mor tyckte att hon hade gjort rätt
och att det var viktigare att vara snäll än att
tala sanning. — När ”Hel och Ren” slutar har
Otto Karl-Oskarsson fört Gun Britt-Mari in
på vad som skulle kunna kallas ”bättringens
väg”. Det skulle vara intressant om han ville
skriva ännu en bok om henne och tala om
huruvida denna ”bättringens väg” kommer att
leda till f. d. skökans traditionella stelnande i
dygdesam respektabilitet eller om den kommer
att leda till godhet, generositet, ansvarskänsla
— till mogen mänsklighet.
Elisabeth Tykesson
FROMT BUDSKAP
Gösta Carlberg: Hemlängtan. LT:s förlag
1953. 16:—.
År 1940 utgav Gösta Carlberg berättelsen
”Heliga tre konungar”, ett broderi över den
bibliska historien om de tre vise männen.
Denna berättelse har inarbetats i den nu
föreliggande boken ”Hemlängtan”, vars senare
del under rubriken ”Konungarnas gåvor” ger
en skildring av människor och skickelser i
evangeliernas värld: legenden om guldklotet,
rökelsekaret och alabasterflaskan förs här
fram till Kristi pinas tid. ”Hemlängtan” är en
bok som tydligt avtecknar sin karaktär av
moralisk traktat i legendens form. Den ur
rådsherrarnas krets utstötte Charsum ben
Gambia blir författarens språkrör framför
andra, då det gäller att tolka och utveckla det
fridsbudskap som är bokens moraliska tema.
De människor som Gösta Carlberg här följer
på deras inre och yttre vägar når i flera fall
den insikt som han anser vara den
väsentligaste: de når en ”fromhetens hängivelse”
som kommer dem att förverkliga sitt sanna
jag. Charsum är denna fromhetslängtans
vältalige och ivrige förkunnare: stadgarna,
Lagen och läran skjuter han åt sidan, men
hjärtats, sinnets fromhet blir för honom det enda
nödvändiga, det enda centrala. Så kan man
säga, att författaren i symbolisk form velat
framföra ett moraliskt ärende som till sin
anda är evangeliskt. Hans legend handlar om
människor som äger ”himmelriket inom sig”.
Den viktigaste inspirationskällan för Gösta
Carlberg har naturligtvis i detta fall bibeln
varit. Men man misstar sig säkerligen inte
om man understryker att Tomas Manns
romancykel om Josef och hans bröder också
varit ett incitament för honom. Vissa partier
i hans berättelse har färg och rörelse — vid
läsningen av några avsnitt kan man få i
tankarna den gamla hederliga romanen ”Quo
vadis?”. Carlbergs kännedom om miljöer och
tänkesätt under det historiska skede han
skildrar är säkerligen gedigen och ingående. En
annan sak är att hans gestalter sällan får den
betydande episka konstens plasticitet. Det
beror endels på predikoavsikten, ivem att
framföra det fromma budskapet. Men det beror
också på författarens stil som ofta nog kan
bli prövande i sin brist på koncentration,
verklig särprägel och uttryckskraft.
Johannes Edfelt
HINSIDES BRÄNDERNA
Östen Sjöstrand: Återvändo. Bonniers 1953.
7:50.
Öster Sjöstrands båda tidigare
diktsamlingar, ”Unio” och ”Invigelse”, kom 1949
och 1950. De hade en mogen och sträng
gestaltning, en auktoritativ egenart som både
då och senare har utgjort en ganska isolerad
avvikelse från de dominerande inspirationerna
i den yngre poesin. Å andra sidan var det
inte något helt lågt pris som Sjöstrands poesi
måste betala för denna egenart. Ty
strängheten och renheten var inte i första hand en
välbalanserad organisering av ett kontrastfyllt
material, utan snarare en kontroll som
utvalde och raffinerade ända intill förtunning
och utplåning av betydelserna. Den exakta
mosaiken av asketiska, fragmentariska och
abstrakta skärvor fungerade som försvar och
uteslutningsmetod. Renheten var i viss mån
en följd av abstraktionen snarare än av
perfekt behärskning.
Sjöstrands treåriga tystnad har inte varit
ofruktbar. ”Återvändo” är resultatet av den
egenartade process som innebär att en
konstnär ger upp sina tidigare resultat, avstår från
en konstnärligt lukrativ egenart i det mindre
formatet för att i stället börja från
utgångsläget i ett oprövat och riskfyllt, större format.
Sjöstrands nya diktsamling har inte samma
slutna och välkontrollerade enhet som de båda
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0542.html