Ny essayistik REIDAR EKNER DE BESATTA Noter till en roman av Djuna Barnes Trots de senaste årtiondenas växande intresse för i god mening pretentiös litteratur har den mycket intressanta amerikanska författarinnan Djuna Barnes inte fått den publicitet hon förtjänar och hon har inte ens i sitt eget hemland funnit många läsare utanför en trång krets av litteraturinitierade. En kortfattad redogörelse för hennes verksamhet före den hittills sista bok hon givit ut, den betydande romanen ”Nightwood” (1936), är därför på sin plats. (Det har inte lyckats mig att få tag i annat än brottstycken ur hennes tidiga produktion, varför jag i stor utsträckning fått lita till andrahandsuppgifter.) Djuna Barnes är född i staten New York, när minns hon inte. Efter vad hon själv påstått är nämligen hennes minne uruselt när det gäller hennes förflutna; hon har som eftergift åt sitt och samtidens intresse för mytologi låtit sig omges av mytens dunkel. Man vet dock att det var omkring 1915 som hon fick sina första småstycken antagna av newyorkpressen och att hon det året utgav en liten bok. Mellan 1915 och 1923 trycktes hennes dikter, prosastycken och karakteristiskt kraftfulla teckningar i mer kända amerikanska tidskrifter. Samtidigt skrev hon teaterpjäser, huvudsakligen enaktare, som uppfördes av The Provincetown Players omkring 1920. Om ”A Book”, som kom 1923 och som innehåller de närmast föregående årens produktion, skrev kritikern Kenneth Burke: ”Den innehåller inte några inre mönster, inga ’funk-tionella’ satser. De tillfälliga, skygga försöken att åstadkomma epigram är nästan alltid pinsamma.” (Burke ansåg boken dock i stort sett lovande.) 1928 utgav Djuna Barnes romanen ”Ryder”, ”en volym explosiv prosa”, om vilken det sagts att den, lika lite som ”A Book”, förbereder en på den konstnärliga mognad som lyser igenom varje rad i ”Nightwood”. Redan tidigt slog sig författarinnan ner i Europa, där hon vistades i Paris och London. I Paris tillhörde hon de mindre bemärkta medlemmarna av kretsen kring Gertrude Stein, vilken nog fått tjäna som förebild till några av Noras (i ”Nightwood”) mindre betydelsefulla egenskaper och yttre förhållanden. Av Gertrude Steins språkexperiment har miss Barnes säkerligen tagit lärdom. För närvarande bor Djuna Barnes i New York, där hon isolerat sig, misströstande om den utveckling civilisationen tagit. (Hennes intellektuella miljö finns skildrad i Kathleen Raines innehållsrika artikel ”Besök i tjugonde århundradet”, BLM 1952:8.) * I sin introduktion till newyorkförlaget New Directions’ edition av ”Nightwood” skriver T. S. Eliot, att den är en så fin roman att ”endast sensibla läsare, tränade på poesi, helt kan värdesätta den”. Eliots synpunkt har tagits upp av kritikern Joseph Frank i uppsatsen ”Spatial Form in Modern Literature” (The Sewanee Review, 1945). Franks teoretiska resonemang — liksom hans preliminära analys av ”Nightwood” — har gett impulsen till min följande framställning. ”Nightwood” ingår i den ”moderna tradition”, som håller på att ta form och som består av sådana verk som Ezra Pounds ”Can- 589