REIDAR EKNER söka tolka de figurer och samband som utgör romanen. Tre av dessa gestalter måste beskrivas närmare innan det är möjligt att avgöra vad som är ”Nightwoods” ”budskap” och om detta är ett eller flera. Eliot är benägen att utpeka doktorn som huvudpersonen, Frank däremot väljer Robin. Varför huvudpersonen kan sägas vara Nora, skall jag återkomma till — med en viss tvekan, eftersom en helhetsuppfattning kan förryckas genom mätning av personernas vikt och betydelse. Doktorn, är den som syns och hörs mest. Hans mest kände litteräre släkting är Teire-sias, som varit både kvinna och man och som Eliot anger som den viktigaste personen i ”The Waste Land”. Eliots Teiresias är dock en blek figur i jämförelse med doktor Mat-thew - Mighty - grain - of - salt - Dante - 0’Connor.1 Denne säger sig ha ett förhistoriskt minne och väljer sina belysande exempel och liknelser från mänsklighetens hela historia. De händelser han berättar om är säkert okända även för de flesta historiker av facket, varför det är svårt att avgöra av vilken anledning han kallar Lukas för fader (att greken Lukas var läkare är inte tillräcklig orsak), varför han 1 Redan vid en ytlig genomläsning får man en stark känsla av att doktorn har homosexuella böjelser. Hur man kan utläsa att han är aktiv homosexuell får tjäna som exempel på den antydnings-teknik Barnes genomgående tillämpar, hur dessa antydningar blir signifikativa först då man förmår sammankoppla dem (de är ju utspridda i texten) och hur författarinnan uppnår sin enastående konkretion. Nora finner doktorn utklädd till kvinna och med ljuslockig peruk. Vi får veta, att doktorn tydligen väntat någon annan, inför vilken denna utstyrsel var den naturliga: av allt att döma en man. I samtalet med Nora utbrister doktorn: ”plötsligt var jag glad att jag var 'simple’ (enkel och naturlig) och inte önskade mig något här i världen utom vad man kan få för fem francs.” (”Simple” använder doktorn i den betydelse som han lägger i ”fader Lukas’” ord: ”varen’simple’som djuren på marken.”) Han exemplifierar med div. billiga köksutensilier. Lite senare dyker emellertid de fem francsen upp igen. Doktorn säger till Felix sedan han begravt en arabisk vän: ”Gör en småsak för en kabyl, bak eller fram, och han skickar till dig en kamel eller en säck dadlar.” ”Han var den ende jag känt som erbjöd mig fem francs innan jag hann få tag i mina egna. Jag ramade in den med orangeblom och la den på minneshyllan.” (En brud bär som bekant ofta orangeblommor.) identifierar sig med Guds Moders son, och i vilket förhållande han står till ”Nya Testamentets” Matteus och varför han anser, att han borde ha varit ”hans” (läs Jesu!) favorit. Att han står i ett viktigt — om också oklart — samband med lärjungarna är emellertid otvivelaktigt. Doktorns favoritämne är natten och nattens människor, de som lever i nöd och elände. Mitt folk, som han säger. Till detta hör — möjligen med undantag för Jenny — bokens alla gestalter; även doktorn själv, som det småningom visar sig. De är träd i nattens skog, night-wood. Då Nora ber honom berätta om natten talar han i generella termer om förhållandet mellan Nora, Robin och Jenny. Hans satser och analogier kan alltid illustreras med hjälp av huvudpersonernas förhållanden och känslor, är alltid applicerbara på dessa. ”Även det mest generella har något partikulärt” lyder hans egen formulering. Robin kommer sällan till tals; man lär känna henne genom hennes inverkan på Felix, Nora och Jenny och genom doktorns utsvävande kommentarer. Hon är född sömngång-are (också presenterad för de medagerande i sovande tillstånd), hon lever i en annan värld, den värld, där de två ytterligheterna ”barn och desperado” möts. (Sömnens rike sorterar givetvis under natten.) I hennes närvaro påminns betraktaren om glömda erfarenheter; hon kan liksom djuren inte möta den mänskliga blicken. Hon följer impulser, som hon själv inte kan förklara; hon är fullständigt amoralisk och inger sina medmänniskor en känsla av att hon är depraverad men ändå oskyldig. I hennes närvaro blir människorna nervösa, de konfronteras med en katastrof som ännu inte börjat. För att förstå vad Djuna Barnes velat gestalta i Robin Vote är det nödvändigt att peka på den fantasifulla psykologiska teori, som C. G. Jung framlade vid mitten av tiotalet. Den är en vidareutveckling av Freuds teori om den ”omedvetna sfären”. Jung skiljer på det individuellt omedvetna och det kollektivt 592