JOHN HAYWARD DYLAN THOMAS Brev från London De engelska lyrikernas klagan över att de under rådande ekonomiska förhållanden inte kan få sina böcker utgivna får knappast något stöd om man ser till antalet av de manuskript som skickades in till den tävlan som Konstrådet nyligen arrangerade. Två stora kontant-pris var uppsatta: det ena för en debutsamling, det andra för en samling vilken som helst, utgivna under de sista två och ett halvt åren. Mer än 60 volymer anmäldes i vardera klassen. Visserligen var de flesta av dem obetydliga och tryckta på författarens egen bekostnad. Mycket få av dem kan ha sålts i så många exemplar att de täckt ens en bråkdel av produktionskostnaderna och det måste erkännas att mycket få av dem verkligen hade förtjänat att göra det. Även om allmänheten må vara föga hågad att köpa lyrik, (och det är den faktiskt f.n.), kan den aldrig väntas stödja så många lyriker, lika litet som den kan väntas underhålla de 120 000 målare som våra konstskolor årligen släpper ut. Att allmänheten verkligen köper lyrik när det är modernt att göra det (liksom den i tiotusental strömmar till t.ex. en Van Gogh-utställning), bevisas av de mycket stora upplagor som sålts när det gällt arbeten av T. S. Eliot, W. H. Auden och, på sista månaderna, Dylan Thomas. En popularitet som deras är ett rent undantag och berör inte alls det viktiga problem som Konstrådet försöker lösa genom sina tävlingar och genom att starta en bokklubb för lyrik — problemet hur man skall kunna främja försäljningen av det fåtal lyriker i vår generation, som aldrig kan komma på modet, men som i blygsam utsträckning behöver och förtjänar allmänhetens stöd, som t.ex. Edwin Muir eller Kathleen Raine. Även en flyktig blick på fenomenet ”best seller” visar att det faktum att en bok kommer på modet som regel har föga eller ingenting att göra med litterär förtjänst. Den framgång som Dylan Thomas nyligen haft med sina ”Collected Poems” är ett exempel på detta. Boken har, som det heter, slagit an, men det faktum att den upplevt tre upplagor sedan den kom ut för ett år sedan och till dato har sålts i mer än 10 000 exemplar bör man inte ta som bevis för att alla som köpt den verkligen är i stånd att uppskatta Dylan Thomas anmärkningsvärda lyriska insats. Liksom Auden och Eliot är Thomas en svår poet att förstå och uppskatta, i varje fall första gången man läser hans dikter, men liksom tidigare Auden och Eliot har han blivit föremål för en kult, som visserligen gjort honom till en poet på modet, men alltför litet befattar sig med hans inneboende lyriska förtjänster. Efter vad jag tror kan man med skäl påstå att hans stora framgång inte beror så mycket på hans lyrik som på det faktum att han är en symbol för skalden, sådan press och allmänhet tänker sig att han skall vara. Om det fanns någon jämnårig lyriker att jämföra honom med skulle Dylan Thomas, som nu är 38 år, vara den ojämförligt mest betydande skalden i den generation som kommer närmast efter Audens, Spenders och Mc-Neices. Nu står han ensam (eftersom David Gascoyne inte uppfyllt de tidiga löften han givit) och kanske han just därför ter sig ännu mer betydande. Han föddes i Swansea 604