BOKRECENSIONER isolerad företeelse betingad av diktens funktion som efterskrift och kommentar till ett skede av Vennbergs diktning. Men i ”Vårövning” visar sig denna avvikelse vara en ny väg och man kan beklaga att den nämnda dikten inte tagits med i samlingen då den är utmärkt både som poesi och som introduktion till det nya sättet att se och att skriva. ”Vårövning” är ingalunda en känslomäs-tigt entydig bok, men den innebär dock ett uppvaknande: murarna har lyfts bort under natten, sömnen och den mörka drömmen är över. Detta betyder inte att pessimismen efter-trätts av någonting motsatt på samma plan (det skulle varit en trolöshet av mera gideskt slag) utan det betyder ett byte av plan, en upplösning av den gamla frågeställningen, en avslappning av patetiken. Den nya livskänslan är en Indövelse i våren, den yttre verkligheten har fått konturer och en mild eld brinner i naturens och människans blod. Men om livet har blivit verkligare så har också döden blivit det. Döden är inte längre konsekvensen av poetens mörka livskänsla utan den är tvärtom ett hot mot blodets nya värme. På så sätt kommer Vennberg i denna samling att framstå som en vitalist i bristens stadium, blodet har blivit en verklighet för honom först när det är hotat av dödens torka. Poeten talar om hur blodets valv upplyses av medelålderns snåla eld och döden ligger grå som en havreteg vid tidig frost. ”Vårövning” har en melankolisk och anspråkslös livsglädje, så som när man vaknar från en mardröm och är tacksam för att riktiga tillvaron ändå är sådan den är, eller som när man stiger upp från en sjukdom och kan älska de elementära ting som man annars inte märker. Dikternas situationer och bilder är av en radikalt annan art än i ”Gatukorsning”; både sceneri och symboler är ofta hämtade från en realistiskt iakttagen natur, bilderna har inte längre en dunkel och patetisk komplexitet utan är mera fristående och konturerade, rytmen är avspänd och konver-sant. Över huvud taget kräver den nya stilen ett annat slag av lyssnande, tonen är subtilare, renare, kanske också något tunnare. Ibland har bilderna inte fått riktigt samma funktionella användning som i ”Gatukorsning”, de vetter stundom med endast en sida mot diktens betydelseuppbyggnad, en annan del får en icke integrerande utan fristående dekorativ uppgift, så att symbolerna står för sig och meningen för sig. Man kan känna en viss tveksamhet om Vennbergs språk är lämpligt för denna radikala nertoning och detta bildval men å andra sidan har han redan nu åstadkommit flera dikter i denna stil som är fullt jämförbara med de bästa i de tidigare samlingarna och över huvud taget har denna nerdämpade poesi en gedigenhet och en förfining i jämförelse med vilken en stor del av den nyare lyriken förefaller en smula högljudd eller ytdekorativ; ”Vårövning” är sålunda både i sin attityd och sin metod en parallell till Thoursies ”Nya sidor och dagsljus”. Vennbergs nya dikter är ett övertygande exempel på mångsidigheten i hans poetiska utrustning, på hans starka vilja och förmåga till förnyelse. Många av dem öppnar sig lättare än hans tidigare lyrik, de talar enklare, tydligare och vackrare om det som är enkelt, tydligt och vackert, nämligen att glädjen ”plötsligt finns där / som skogslindens röda stipler”, att den alltid återvänder och att ”Endast skuggriket vårt hjärta / slocknar in i fondens mörker”. Sven Lindner CAPRICHOS Lars Gyllensten: Carnivora. Bonniers 1953. 9:50. I en liten bok som man inte bör läsa på en timma behandlar Lars Gyllensten i lätthanterlig men inte alltid så lättfattlig form våra vanligaste problem: religionsproblemet och våldtäktsproblemet, abortproblemet och bis-kopsproblemet, negerproblemet, problemet om överheten och problemet om Moralisk För-sumpning. Dessa vanliga problem har åtminstone det gemensamt att de alla på något sätt tangerar domänen hyckleri. Man kunde också kalla större delen av den bok som nu heter ”Carnivora” för en skisserad hyckleriets anatomi. Den är skriven av en person som är en smula expert på mänskligheten, dess körtelrubbningar och egendomliga ansvällningar, dess anomalier i vävnaderna och dess benröta i benstommen. Det är en expertis med grym förtjusning som utövas i boken, och när den bär underrubriken ”Konversationsöv-ningar i mänskligt röstläge” kan man fatta 619