BOKRECENSIONER den franska i ”Penelope väntar inte” och bildar en färgrik, varm och levande bakgrund åt handlingen. Bokens ledmotiv är egentligen frihetspro-blemet. David Stockmar har nyss kommit ur ett äktenskap som representerar ett smärtsamt personligt misslyckande för honom, och han skyggar inför ett nytt engagemang. ”Jag trodde att mitt villkor för att kunna skriva — för att kunna leva så att jag kunde skriva — var friheten, den oansvariga friheten, konstnärens undantagsvillkor.” Men småningom inser han det provisoriska i denna inställning: ”Är den sortens frihet över huvud möjlig? Jag tror det inte längre. Åtminstone för mig leder varje försök att på allvar förverkliga den ett steg mot egocentrikerns rasslande ut-torkningsdöd.” Det är i själva verket utvecklingsprocessen från yngling till man som den trettiofemårige David genomgår — inte förrän nu är han mogen och i stånd att förverkliga cn mänsklig gemenskap, att ta ansvar för andra. Även för Lucienne Marie spelar frihetspro-blemet sin roll. Fint och lågmält skildras hennes kamp för att anpassa sig efter mannen-författaren, att komma fram till självständighet i hängivelsen. Mot henne kontrasterar, festligt tecknad, den vildvuxna svenska poe-tissan Naemi Lageson, vars frihetspatos egentligen bara är flackande moralisk rotlöshet. Det politiska frihetsproblemet ligger slutligen bakom dessa individuella livsöden, som ett dovt ackompanjemang. Francos Spanien i hela sin inkvisitoriska ohygglighet har varit en personlig upplevelse för Dagmar Edqvist •— det märks både på vibratot i hennes indignation och på att den indignationen inte på något sätt gjort henne oförmögen att uppleva det storslagna och det livsnära i den spanska folkkaraktären. Typerna — från den jagade och förtryckte frihetsmartyren Jordi till den frodiga hyresvärdinnan Concepcion — lever sitt högst personliga liv, än tragiskt, än vardagligt eller komiskt. Brytningen mellan nordiskt och latinskt kynne har sällan skildrats bättre och mer nyanserat än här. Svenskens litet stela, inbundna skygghet med den hudlösa sensibiliteten därunder, fransyskans klartänkt osentimentala värme, spanjorernas grandezza och deras naiva lidelsefullhet — allt detta framstår som värden som kompletterar varandra. Dagmar Edqvist har den rätt sällsynta för mågan att uppskatta det främmande utan att nedvärdera det egna. Gunnel Vallquist 1700-TAL Alice Lyttkens: Himlabröd. Bonniers 1953. 18:50. Ebba Lewenhaupt: God ajton, vackra mask.. Wahlström & Widstrand 1953. 17: 50. Varje svensk författare med lust och fallenhet för historiska miljöer och en viss känsla för läsekretsens önskemål vet att 1700-talet är ett säkert kort. (1600-talet är för fornt, 1800-talet för anständigt.) Den trogna läsecirkel-abonnenten bör alltså vid det här laget ha hunnit skaffa sig en rätt aktningsvärd kännedom om vad sig i riket tilldragit under detta sällsamma århundrade. Årets mest uppmärksammade bidrag är signerade Alice Lyttkens och Ebba Lewenhaupt, och de har båda haft den goda smaken att fara varligt fram med den gängse bilden av rokokons tidevarv. Alice Lyttkens har fördelen av att sedan länge behärska den tid hon skriver om. Hon har ägnat den tidens skick och manerer i borgarklassen ingående och kärleksfulla studier, och resultatet kan beundras i mängden av målande kulturhistoriska detaljer och i den lätthet med vilken hon låter den lätt preciösa arkaiserande prosan flöda i dialogen. Bakgrunden till den nya romanen ”Himlabröd” är såtillvida okonventionell som den kung man skymtar i bakgrunden inte är den lockande Gustaf III utan den betydligt mindre spännande Fredrik I, här framställd som en smått gaggig vällusting, ständigt på jakt efter unga oskyldiga borgarmamseller. Romanen följer en av dessa mamseller, som råkar ut för en rad besvärligheter (förutom Fredriks tvivelaktiga gunst utsätts hon för brand och armod och en pietistisk faster, skildrad som en djävul i människohamn) innan hon till slut finner lyckan med en framgångsrik brylling. Det intressantaste i boken är annars koncentrerat till skildringen av den hetlevrade Petter Skoot och hans av tusen olyckor drabbade tobaksspinneri. Här målar författarinnan med breda penslar, och det än ingen tvekan om att hon är bäst så. 701