KNUT JAENSSON Ja, det tror jag beror på att en förnöjsam läggning i de flesta fall är medfödd och ingenting att göra åt. Att den inte behöver vara förenad med någon berghälsa det vet jag av egen erfarenhet. Och nyligen kunde man läsa i tidningarna om en ung flicka som dött efter att i över åtta år ha legat i s.k. järnlunga och som under alla dessa år frapperat omgivningen med sitt glada humör. Men en sjukhusvistelse kanske för vissa människor och under vissa förhållanden ökar förutsättningarna för ”sinnelagets munterhet”. Vad vet jag. Ä andra sidan finns det personer av utpräglad vitalitet och storartad energi som inte har skymten av förnöjsamhet, utan tvärtom lever i ett så gott som konstant tillstånd av oro och ångest. Men denna oro och ångest förefaller — åtminstone i de fall jag tänker på — att inte i någon väsentlig grad bero på känslighet för andra människors lidande. Det vore en stor överdrift av mig att påstå att jag lider av min bristande överkänslighet för andras lidande, men å andra sidan känner jag verkligen denna bristande överkänslighet som en brist. Det är emellertid lika naturligt för mig att förstå och erkänna att det finns en mängd människor som är intelligentare än jag, som det är lätt för mig att förstå och uppskatta att det finns människor som är känsligare för andras lidanden än jag själv. Och jag förstår att sådana människor knappast kan vara förnöjsamma. Däremot tycker jag inte att det är någon ”förtjänst” att inte vara förnöjsam, om man samtidigt inte är mer än normalt känslig för andras lidanden. Och vad de schizofrenas överkänslighet beträffar så är den ju väsentligen en överkänslighet för egna lidanden, och hur intressant en sådan överkänslighet än kan vara ur psykologisk synpunkt så är den utan intresse i detta sammanhang. Men naturligtvis är de som är överkänsliga för andras lidanden överkänsliga för allt möjligt annat också. Och det är självklart att det finns en mängd olika nyanser av överkänslighet och många olika kombinationer av överkänslighet och normal känslighet. Det behöver knappast påpekas att förnöjsamheten inte tål hur hårda påfrestningar som helst. Långvariga plågor, stora motgångar eller svåra yttre förhållanden tar naturligtvis kål på även den mest seglivade förnöjsamhet. Egendomligt nog behöver emellertid inte en förnöjsam läggning utesluta en oppositionell. Men vad som än skulle kunna anföras till förnöjsamhetens favör ett är säkert, och det är att människor som är överkänsliga för andras lidanden känslomässigt sett är djupare naturer än de som för andra personers lidanden bara har normal känslighet. 748