SVEN LIDMAN omtalas som en uppmuntrare av unga svenska debutanter. Han läste så upp dikten här bredvid och så en del dikter ur diktsamlingen.” ”På sidan här bredvid”: — betyder helt enkelt att han på sidan 183 i min dagbok fick skriva in sin dikt ”Hel”. Den första av de otaliga nyskrivna dikter, med vilka en gång Sigurd Agrell, John Landquist, Harald Bri-sing och Sigfrid Siwertz skulle komma att fylla så många sidor i mina första skaldeårs dagböcker. Hel Högt i Valhalls höga salar höras sånger och strängaspel. Djupt därnere i dödsrikets dalar tystnaden härskar hos Hel. Medan däruppe de saliga strida, äta sin mat och dricka sitt mjöd, sova därnere sida vid sida alla fördömda i dvala och död. Gudarna söka att glädjas och glamma, spela med guld på silverbord men deras tankars flämtande flamma stilla ej sånger och skratt och ord. Gudarnas grånade huvuden sänkas, söka på grubbel och gåtor svar — hos de fördömda ej tankar tänkas, viken är viljan som en gång var. Grånade gudar, viljen i somna, ären i trötta på strider och spel önsken I icke att även få domna drömma i dvala hos Hel. ”Hans stämma klang, hans ansikte tycktes förklarat och verserna darrade på hans läppar. Det var ur en avdelning kallad 'Sagofantasier’, ett par kaukasiska dikter. Symbolistiska, filosofiska. Han har i dem nedlagt hela sin tillkämpade livsåskådning. Vad kommer hopen att förstå av det! Han klagade över allt oförstående som kommer ett intellekt till del. Jag svarade på mitt vanliga ironiserande sätt: Ä, vi skriva väl bara för de tre eller fyra människor, som i nästföljande år hundrade skola begagna oss för doktorsavhandlingar och populärföredrag. Vi voro i en utomordentlig stämning. Han läste dikter, deklamerade dem med sin klangfulla, skälvande stämma, sjungande och klar. Hans verser voro fullkomligt musikaliska. Kritiken kommer att prata om inflytande från Fröding etc. etc. Dumt nog hade han inte sagt nej till att äta kvällsmat här så att vi kunnat vara kvar i lugn och sedan gått ut och ätit gemensamt. Vi kommo in i matsalen, och fröknarna förklarade att våra ögon såg ut som om vi suttit i ett mörkt rum.” Ack, vi hade ju i själva verket suttit i ungdomsdiktens camera obscura och i fantasin skymtat bilderna av den framtid, där vi två framträdde som toppfigurerna på den svenska parnassen. ”En stund efter kvällsmaten gingo vi in i Cederbergs rum, där jag hade sagt till om en brasa. Vi tände ett par ljus. Sigurd läste dikter. Hans hjärna sjuder av idéer. Dikter från Indien, Kaukasien. I dikter skildra människosläktet från dess barndom till nu. Scho-penhauersk pessimism. Nirvana. Han är verkligen en fulländad nyromantiker. För att komma i mer stämning, gingo vi ner på Hörnan och drucko en absint. Han talade om sin fattigdom. Hur svårt han har att skaffa alla böcker han vill ha.” Varvid den fattige narren, rimmargreven Arvid Bunge framträder i sin prydno och säger grandseigneurialt: ”Jag erbjöd då mitt rikhaltiga bibliotek till hans disposition.” ”Vi skola träffas nu idag klockan fyra. Vi gingo sedan upp till mig igen och långt in på natten sutto vi och läste dikter. Hans ansikte var utomordentligt vackert, där han satt vid bordet så att jag såg hans profil. Ibland när han lutade huvudet bakåt fick det samma prägel som ansiktet på Ernst 754