ERWIN LEISER Brechts episka teater har djupa rötter i den folkliga komeditraditionen. Själv tillhörde han i sin ungdom, strax efter första världskriget, den berömde komikern Karl Valentins trupp i München. Brecht är andra man fr. v. (med klarinett) och Valentin mannen vid klockan. i pro- och antikommunistiskt syfte men i själva verket bara ställer en av tidens väsentliga konflikter under debatt. Kompromissen som livsform behandlas i ”Der gute Mensch von Sezuan”, där hårdhänta affärsmetoder förhindrar godhetens nederlag i kampen mot nöden, och ”Galileo Galilei”, vars titelfigur underkastar sig inkvisitionen för att kunna fortsätta sitt vetenskapliga arbete när en heroisk hållning skulle betyda undergång. Brecht har alltid varit misstänksam mot hjältar; i exilen kom han till den smärtsamma insikten att godheten dör om det inte finns goda människor och att sanningen utrotas om man mördar alla san-ningsägare. Brecht är medveten om det problematiska, tvetydiga i detta resonemang. I ”Der gute Mensch von Sezuan” anklagar han alla som låter orätt ske utan att ingripa. Hans Galilei, vetenskapsmannen som svikit som människa, har uppfattats både som symbol för atomforskaren som ställer sin vetenskap i krigets tjänst, och som projektion av Brecht själv som från exilen återvände till Östberlin för att bygga upp en egen teater. Utan tvivel är det sceniska experimentet lika nödvändigt för Brecht som det astronomiska för Galilei, och om han sitter obekvämt på en stol i öst, har han i alla fall gjort sin teater till en oas i det politiska ingenmanslandet mellan öst och väst, där endast den konstnärliga sanningen gäller.1 För Brecht har det alltid varit angeläget att hävda teaterns värde just som teater, som fri lek med det möjliga och det omöjliga. Han 1 Om den verksamheten se vidare min artikel om arbetet på Brechts ”Berliner Ensemble” i Morgon-Tidningen 31.10. 1953. 768