CURT BERG TÄNKAREN PÅ BAKER STREET Anteckningar till ett jubileum En ting vet jag som aldrig dör: utforskandet av de omständigheter och förhållanden som har något att göra med den berömde privatdetektiven och tänkaren mr Sherlock Holmes’ personlighet och verksamhet. Ännu befinner sig denna vetenskapliga forskning dock endast i sin barndom. Såvitt hittills känt är startade den år 1902 när den numera avlidne mr Frank Sidgwick, förmodligen nära släkting till filosofen Henry Sidgwick (1838— 1900, professor i Cambridge från 1883), fäste uppmärksamheten vid ett antal kronologiska inadvertenser i ”Baskervilles hund”, som då nyss hade utkommit. Hans skarpsinniga anmärkningar publicerades i The Cambridge Review. Det år som nu går mot sitt slut har framför allt varit märkligt på grund av att Sherlock Holmes därunder uppnått den vördnadsvärda åldern av hundra år. Doktor Watson, hans Boswell och Eckermann, vars brister vi skall återkomma till, har i sina skrifter beklagligt-vis inte meddelat läsaren Holmes’ födelseår, men tack vare trägna undersökningar har det lyckats ett flertal forskare att, oberoende av varandra, fastställa detta till 1853. Vilken månad födelsedagen inträffar låter sig troligen icke bestämma, och under sådana förhållanden torde det vara lämpligast att i årets sista nummer av denna tidskrift ägna några hyll-ningsord åt den celebre hundraåringen. Att han ännu befinner sig i livet är ställt utom allt tvivel. Som bekant slog han sig efter — som han trodde — slutad gärning ner i Sus-sex, där han på en liten gård på södra sluttningen av The Downs ”med storartad utsikt över Kanalen” ägnade sig åt biskötsel. Något rykte om att han skulle vara sjuk eller ha avlidit har icke nått allmänheten, och allden-stund sedan dess kommunikationerna förbättrats i hög grad och pressens insyn i berömda personers privatliv ytterligare skärpts, måste man antaga att han uppnått den höga ålder då människan tyckes gå in i en ny tillvaro, omgiven av ett bibliskt sken. Som vi vet har han alltid fört ett asketiskt liv, och under förutsättning att han minskat sin konsumtion av narkotika kan vi mycket väl, om vi i fantasin försätter oss till Sussex, tänka oss få skåda honom, när han en dag efter en storm över Kanalen, då hela naturen är ”nytvättad och fräsch”, som han själv en gång uttryckte sig, kommer strövande längs klipporna efter frukosten och njuter av ”den härliga luften” (the exquisite air). Med anledning av jubileet har i London nyligen utgivits tvenne böcker som man livligt vill rekommendera alla intresserade att skaffa sig. Av flera orsaker bör man först nämna ”Holmes and Watson” av S. C. Roberts (Oxford University Press). Författaren, förutvarande vice kansler vid universitetet i Cambridge, är en av de främsta veteranerna på området. Man skulle kunna kalla honom Holmes-Watson-forskningens Henrik Schück, om hans produktion icke vore så sparsam och koncentrerad i uttrycket. Hans ”Life of Dr. Watson” betraktas av kännare som ”the standard biography”. Han har i sin senaste volym sammanställt en rad uppsatser som han tidigare publicerat på skilda håll, delvis i privattryck som inte ens har funnits tillgängliga i 774