Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Som porträttör är Axel Hirsch noga med
att skildra härkomst, miljö, yttre data, innan
han kommer med personliga minnesbilder
som gör figuren tredimensionell; ibland
behövs inte mer än en ofta roande replik för
att man ska tycka sig komma den
avporträtterade in på livet. De flesta porträtten är
gjorda med sympati, men någon panegyrik är
det inte fråga om. Med självklar beundran
skildras Eli Heckscher, vars banbrytande
insatser i ekonomisk historia fint bestämmes,
men begränsningen hos denne knivskarpe
logiker, en viss brist på psykologisk säkerhet,
går han inte förbi. I teckningen av Henrik
Schück, som väl inte ger så mycket nytt men
där makten hos hans personlighet ännu en
gång vitsordas, påtalas forskarens
kallsinnighet mot skalder med mera komplicerat psyke.
Av Isaac Grünewald, som Hirsch hjälpte
un
der läroåren, får man en intimare bild, men
med all sin uppskattning av denna färgrika
människa underlåter författaren inte att
nämna de förargelseväckande dragen i hans
utrustning. Detta gör porträtteringen
övertygande, och på tal om Isaacs fattiga
barndom heter det träffsäkert: ’”Jag är tacksam
mot barndomens djupa fattigdom och
striderna som stärkte mina krafter’, lär Isaac ha
yttrat. Ja, sådant säger man långt efteråt, när
man har vad man behöver och — lyckats.
Sådan tacksamhet kommer sent.” Det kvickaste
och respektlösaste porträttet ger Hirsch
emellertid av sin förläggare, Folke Lars
Höker-berg, som med sin skådespelaraktiga vitalitet
verkar ungefär som en krumelur hos
Hjalmar Bergman. Det är en fullträff, det vågar
man säga även med föremålet obesett.
Hugo Kamras
GENVÄGAR TILL BÅRHUSET
Decrest, Jacques: Hasard. Översättning av Lorenz
von Numers. Wahlström & Widstrand 1953. 8:50.
Decrest, Jacques: Tre unga damer i Wien.
Översättning av Lorenz von Numers. Wahlström &
Widstrand 1953. 8:50.
Forsell, Loulou: Mord i pingst. Wahlström &
Widstrand 1953. 12: —.
Gerteis, Walter: Detektive. Heimeran Verlag 1953.
Inb. 10:15.
Jay, Charlotte: Kasta sten i glashus. Översättning
av Elsie och Håkan Tollet. Tomas förlag 1953.
Inb. 8:50.
Jonason, Anders: Mord med mera. B. Wahlström
1953. 11:50.
la Cour, Tage: Mord i biblioteket. Sällskapet
Bokvännerna 1953. 7:50.
Lang, Maria: Rosor, kyssar och döden. Norstedts
1953. 10:75.
Mellvig, Folke: Ett tu tre... Saxon & Lindström
1953. 12:—, inb. 15:50.
Scott, Sutherland: Blood in Their Ink. Stanley
Paul 1953. Inb. 9: 45.
Suneson, Vic: Fäll inga tårar. Gebers 1953. 9:50.
Thelander, Inga: Gift eller inte. B. Wahlström
1953. 11:50.
Trenter, Stieg: Aldrig Näcken. Bonniers 1953.
12: 50.
Undertecknad anser det höra till en
deckar-anmälares dygder att vara något av en
regel-fux, och har man en reaktionär inställning till
genren ger den aktuella lektyren anledning till
viss irritation. Ty detektiven sviker de gamla
nötknäpparidealen, han vill framför allt vara
levande själ, och hans rena förnuft orenas av
olika sorters affekter. Han brister i fråga om
solidaritet mot den pusselsinnade läsaren och
är så nonchalant på spåret, så sparsam med
antydningar, att man sällan på rationella
grunder kan sluta sig till vem mördaren är. Man
får vackert svälja detektivens slutliga
förklaringar till det gåtfulla skeendet, och det är
numera inte så många som kinkar över den
saken. Skall man riktigt kunna passa
detektiven, får man under läsningen sitta med
notisblock och kontrollföra tvetydiga repliker
och ominösa klockslag, och vem ids det?
Detektionen uppfattas väsentligen som en
spänningssekvens, och därför kanske det inte
är så underligt att författarna slarvar med
detaljerna. Men man kan inte komma ifrån,
att benämningen detektivroman i många fall
är inadekvat, särskilt som sökaren ofta
saknar professionella förbindelser.
Tag exempelvis en av amerikansk expertis
lovordad ”mystery story” som Charlotte
Jays ”Kasta sten i glashus”, i vilken en
troskyldig ung änka sua sponte kommer fram till
en summering av ett händelseförlopp, vilket
läsaren på sin höjd kan gissa sig till. Den
egentliga detektionen i boken är en
upptäcktsfärd genom papauanska djungler, och man
orienteras mera om antropologi än om mord.
Det är så mycket som distraherar, klagar
änkan, och det kan läsaren också göra. Där
800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0808.html