Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacques Werup: Två dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacques Werup
Två dikter
I
Jag cyklar till havet och andas för hälsans skull,
höghusen vid Ribersborg
doftar nyslaget gräs och Köpenhamns olj depåer
slår ut som snö
i det starka motljuset.
Luften är full av bly, ändå
är jag lätt som en ballong,
Sverige,
försommarens välordnade universum.
Minns slutet av ett vemodigt brev från en flicka
som jag glömt: ”Akta dig, sköt väl om dig.
Kroppen är inget fängelse. Den är fantastisk. Det är i alla
fall den som gör oss levande.”
Bland de förtvinade
gubbarna som gymnastiserar
på kallbadhuset i Limhamn
ligger jag med näsan mot de nycuprinolade plankorna
och drömmer om att vara
ett friskt djur,
tänker på den sekund man lever och
att doktorn förbjudit mig sprit,
undrar just hur det ska gå? På himlen
vita streck efter jetplan,
resor, kärlek, lidanden, öden,
till en kvinna som är hopplöst
långt borta
vågar man skriva: ”Älskade, man måste glömma mycket
och upptas i nya vackra berättelser
som för en lycklig
från den ena till den andra
punkten i ens liv.”
2
I förorterna reser sig husen
som gravstenar
över människorna, framtiden
är ändlös som en krigskyrkogård.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
