Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Sebastian Ahlander: Språk och tradition i Östafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag Sebastian Ahlander
Ngugis litterära verk. Tekniskt ansluten till den
traditionella afrikanska uppfattningen om dramat
där det viktigaste momentet är igenkänningen.
Publiken skall känna igen sig och kunna dra
slutsatser om utgången som betraktas som given. Med
västerländsk uppfattning blir resultatet
odramatiskt och människorna ganska ointressanta.
I sin romantriptyk över Kenyas historia har
Ngugi - i likhet med Achebe - i första hand velat
lära folket dess egen historia. Den litterära
kvaliteten kommer därför ibland i andra hand. Genom
alla tre böcker går konflikten mellan det gamla
Afrika och den nya civilisationen - på gott och
ont - som kolonisatörerna förde med sig. ”The
River Between” (Sv. övers. ”Floden mellan
bergen”) är hans första roman trots att den
publicerades efter hans debutbok ”Weep not, Child”.
Också kronologiskt är ”The River Between” den
första boken. Handlingen utspelas vid tiden för
den vite mannens ankomst. Missionärerna har
kristnat folket på den ena bergsluttningen under
det att folket på den andra sidan håller fast vid
sina traditioner. De två bergen får symbolisera
konflikten mellan de två kulturerna som kommit
att splittra Kenya. Mellan dem flyter floden Honia
vilket betyder livsådran och symboliserar tanken
på enhet. I ”Weep not, Child” har handlingen
förts fram till tiden för Mau-Mau-upproret i
början av 1950-talet. I missionärernas spår har nu
kommit vita nybyggare som tagit jorden från
afrikanerna. Men liksom i ”The River Between”
har hjälten fått utbildning vid en missionsskola.
Utbildningen har gett honom ett vidare perspektiv
och för honom framstår motsättningarna mellan
det traditionella Afrika och den moderna
civilisationen som konstlade. Men i båda fallen går
hjälten under eftersom han inte förstår att denna
syntes av två civilisationer endast kan nås om den
vite mannen, som behärskar landet, fråntas sin
makt. De drar inte den nödvändiga politiska
konsekvensen av förhållandena: kamp och uppror mot
de vitas krav på överhöghet.
Ngugi vill inte förgöra den vite mannen, bara
slå ned detta krav på överhöghet. Med sina
romaner vill han återupprätta den afrikanska
personligheten som trampats i smutsen av européerna.
Ngugi är optimistisk beträffande möjligheten av
försoning och han tror i grunden att
broderskapstanken mellan alla människor skall kunna
förverkligas. Han är klart påverkad av kristna värden
även om han tagit avstånd från kyrkan och
numera bytt bort sitt kristna namn. Han har själv
gått i missionsskola sedan barnsben. Så t.ex. har
han hämtat titeln till ”A Grain of Wheat” från
Pauli första brev till korintierna kap 15:36. Walt
Whitman’s idé om broderskap mellan folken har
också påverkat honom vilket han erkänt genom
att ta titeln till ”Weep not, Child” från Whitmans
dikt ”On the Beach at Night”:
Weep not, Child,
Weep not, my darling
With these kisses let me remove your tears,
The ravening clouds shall not be long victorious,
They shall not long possess the sky...
Ngugi menar att det är gruppmotsättningar,
såväl mellan vita och afrikaner som mellan olika
afrikanska stammar som ställer människorna i
harnesk mot varandra. Enskilda individer får
däremot ofta kontakt med varandra över
gruppmot-sättningamas gränser i Ngugis romaner. Det är
kanske inte utan skäl som Östafrikas första roman
är dedicerad till Jasbir Kalsi, som är asiat, en utsatt
folkgrupp i dagens Östafrika.
Den tredje romanen ”A Grain of Wheat” för
historien fram till tiden för Kenyas självständighet
1963. Det är enskilda människor och deras
förväntningar och besvikelser inför självständigheten som
skildras. Den vite mannen drar bort och i hans
ställe kommer den nya svarta makteliten och
övertar européernas villor och tjänare. Genom
hela romansviten går dock Ngugis tro att det
måste gå att förena traditionella afrikanska värden
med den moderna civilisationens många
välsignelser.
I sin essäbok ”Homecoming” redogör han mer
utförligt för sin syn. Han vill förgöra den
koloniala mentaliteten och han vänder sig mot det
kapitalistiska systemet med dess premiering av
individuella insatser. Han ser det som främmande
för afrikanska traditioner som istället betonar det
kollektiva draget i förhållandet mellan människor
vare sig det gäller ekonomi eller litteratur. Han
ansluter sig till president Nyereres uppfattning
som den kommit politiskt till uttryck i
Arushade-klarationen. Målet är ett samhälle byggt på
kollektivt ägande och kollektivt ansvar där ingen
lämnas utanför. Ur detta samhälle skall en genuin
afrikansk syntes av gammalt och nytt uppstå.
En klar litterär brist i de två första romanerna
är den svaga personkaraktäristiken. Människorna
får inte liv. De blir istället pappfigurer som får
representera olika idéer. Också språket är enkelt.
Det är raka korta meningar med enkla ord. Ibland
förekommer även grammatiska felaktigheter.
Ngugi använder sig av allegorier från Bibeln vilket
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
